42. Hon blev kappa med sin pappa

山田 美幸

Yamada Miyuki

Miyuki Yamada, 14 år, har redan varit med om fler motgångar än de flesta. För två år sedan gick hennes pappa bort i cancer. Han brukade säga till henne när de pratade om simning: ”En gång i tiden var jag också en kappa.” En kappa är ett sagolikt väsen som trivs som fisken i vattnet. Här kan man läsa mer om det.

Yamada föddes utan armar och simmar således med bara benen. På Paralympics första dag tog hon silver i 100 meter ryggsim. Därmed blev hon Japans yngsta para-medaljör någonsin. ”Jag kämpade för min pappa”, berättar hon glatt efter loppet. ”Jag ville berätta för honom att jag är en kappa nu.”

Berättelsen om Yamada är bara en av många från Paralympics i Tokyo. Här är fler i bild:

1. (Bild längst upp till vänster) Miyuki Yamada senare under prisceremonin. Hon hade inte bara förmågan att greppa blombuketten med fötterna utan försökte även lukta på den mellan två munskydd. Vill man så kan man.

2. (Bild längst upp till höger) Takayuki Suzuki tittar upp och får bekräftat att han tagit Japans första guldmedalj i Paralympics. På förekommen anledning syns direkt en textremsa i överkant på TV:n – 東京パラ 日本最初の金メダル – som sänds ut över stora delar av kabelnätet, precis som när det varnas för dåligt väder eller jordbävningar.

3. (Bild i mitten till höger) Mycket simning blev det. Mayumi Narita (51) deltog i sitt sjätte Paralympics och var lite som en mamma för både journalister och andra medtävlande. ”När hon pratar vill man inte sluta lyssna på henne”, sade en gäst i studion efter denna intervju. Mer om Narita finns att läsa här.

4. (Bild längst ner till höger) Såhär kunde en sändning från Paralympics i TV-kanalen NHK se ut. Public Service-kanalen sände från morgon till kväll i ettan eller tvåan med en lika stor uppsättning som under OS. I mitten syns den populära brottaren Saori Yoshida. Mer om henne finns att läsa här.

5. (Bild i mitten till vänster) Det smäller ordentligt i rullstolsrugby. Och många poäng blir det. Här leder Japan mot Frankrike med 52-50 i första gruppspelsmatchen. Värdnationen knep till sist en bronsmedalj efter förlust mot Storbritannien i semi och vinst mot Australien i match om tredjepris.

6. (Bild längst ner till vänster) Lagkapten Kawamura ska slå en straff mot Frankrike i fotboll för synskadade. En tränare sätter sig på huk bakom mål och slår på ställningen med ett klingande föremål för att ange vart målet befinner sig.

Varför spelar Japans fotbollslag i blåa tröjor kan man fråga sig? Det beror på skrock. När Japan spelade mot Sverige i OS i Berlin 1936 (där Sven Jerring myntade sitt klassiska ”Japaner, japaner, japaner”) hade man just blåa tröjor och vann. Den ljusblåa färgen var då representativ för skolan Tokyo Imperial University. När man sedan har spelat i rött och vitt enligt nationens flagga (som mellan 1988 och 1991) har man i regel förlorat. Just i år firar det japanska fotbollsförbundet 100 år, därför har tröjorna en lite skrikigare blå färg än vanligt.

7. (Bild längst upp till vänster) Bågskytten Aiko Okazaki tävlade i sin tidigare lagkamrat Nakas gamla tävlingströja. Deras berättelse finns att läsa här. Dessvärre blev det uttåg i kvartsfinalen mot Chen Minyi från Kina som senare vann guld. Mest imponerande var dock amerikanen Matt Stutzman som utan armar sköt pilbåge med fötterna.

8. (Bild längst upp till höger) I boccia hade Japan större framgångar. Lagkapten Sugimura vann därutöver guld i den individuella grenen (BC2). Hans berättelse finns att läsa här. I tävlingshallarna i Tokyo fanns inte mycket till publik, men på andra arenor ute i landet bjöd man in uppemot 14 000 skolungdomar (totalt räknat under 15 dagar) som fick bevittna spelen.

9. (Bild i mitten till vänster) Shingo Kunieda kan inte hålla känslorna i styr och sveper in sig helt och hållet i en japansk flagga. Mästarnas mästare i rullstolstennis tog ett välförtjänt guld i finalen mot holländaren Tom Egberink. Berättelsen om Kunieda finns att läsa här.

10. (Bild under Kunieda) Om man missade en tävling kunde man alltid följa upp med highlights på Twitter via NHK. Här är det Chiaki Takada som hoppar längdhopp i en ögonbindel med rödfläckigt motiv som kan härledas till Kabuki-teater. I längdhopp för synskadade gäller det att inte bara träffa rätt på plankan utan även hålla fötterna innanför sidlinjen. I längdhoppens T64 lyckades inte världsstjärnan Marcus Rehm slå Mike Powells gamla världsrekord från VM i Tokyo 1991. Däremot hoppade Vanessa Low från Australien hela tre nya världsrekord i sin gren T63. Hon bättrade sin egen tid för varje hopp.

11. (Bild längst ner till vänster) Mitsuhide Miyaji (63) rider på hästen ”Charmander” (en Pokémon) till tonerna av Beatles ”Elenor Rigby” i ett så kallat kürprogram inom dressyr. Mr. Miyagi slutade sist i finalen på en 8:e plats. Han coachas av sin fru, Yumiko (63), och har tävlat sedan han var 50 år.

12. (Bild i mitten till höger) Japan var nära en superskräll i rullstolsbasket, men förlorade till sist finalen mot USA med 60-64. I den mån arrangörerna ihop med IOK har velat göra OS och Paralympics i Tokyo till ett ”mångfaldens” evenemang har framgångarna för värdnationen i basket varit en symbolisk triumf. Basket är i sanning mångfaldens sport och damernas silver i OS samt herrarnas silver i Paralympics blev deras första medaljer någonsin. Lagkapten Toyoshima (nummer 1 i bild längst till vänster) borde vara stolt, liksom Renshi Chokai (nummer 2 intill honom) som nog var turneringens stora behållning. Berättelsen om Toyoshima finns att läsa här.

13. (Bild längst ner till höger) Sista showen under avslutningsceremonin var också bra. Färgstark och underhållande. Men sången ”What a Wonderful World” på slutet kunde de skippat.

***

Japan slutade på 51 medaljer. En toppnotering, men inte bättre än Paralympics 2004. Förutom sporterna ovan och nedan kan nämnas tre guld i badminton och två guld i cykling. Till skillnad från i OS dominerar Japan inte de ”egna” sporterna i Paralympics. I judo tog man endast två brons.

Bäst på para-judo är istället Azerbadjan. Sex av 13 möjliga guld knep man från den klassiska tävlingsarenan Budokan i Tokyo.

Även Ukraina är en stormakt inom Paralympics. Flertalet medaljer togs i simning.

Kina brukar noteras på fler än 200 medaljer.

Storbritannien stod för ett starkt Paralympics och fick förhållandevis mycket uppmärksamhet i BBC.

Längre ner i tabellen kan nämnas Indien som gjorde sitt bästa Paralympics någonsin. Totalt har landet (som snart har världens största befolkning före Kina) samlat på sig 31 medaljer genom historien, varav i detta spel tog man 19.

Misato Michishita (i lätt suddig bild mellan svart motorcykel och orangefärgad medlöpare) springer mot guld i damernas maraton (T12). Över henne syns en gul byggnad kallad Shinjuku 44 Station. 心まで自粛するな står det högst upp ovanför popgruppen Mikawa Girls. Det betyder ungefär ”Låt inte hjärtat vara disciplinerat”. Självdisciplin (自粛) har nämligen varit ett ledord i Japan under coronapandemin. 沿道での観戦自粛を求めました (”Vi har bett om åskådarnas självdisciplin längs vägkanten”) meddelade exempelvis arrangörerna inför maratonloppet. Men det är alltså likaledes viktigt att låta hjärtat vara med.
Allmänheten ombads undvika folkmassor och trängsel medan maratonloppet pågick, den 5 september. Nu var det inte mer folk än vanligt denna halvdassiga söndagsmorgon. Just vid denna korsning överskred inte antalet åskådare antalet funktionärer och poliser, och antalet löpare på den blockerade vägen överskred inte antalet joggare längs trottoar och gågator. De som verkligen var intresserade av maratonloppet kunde alltså utan vidare ställa sig längst fram.