Ibland är det kul att läsa en bok som utspelar sig i Tokyo fast skriven av någon med perspektiv från en helt annan del av världen. Daryl Qilin Yam (född 1991) kommer från Singapore. Hans debutroman ”Kappa Quartet” (Kappakvarterten) är hans debutroman och en prisbelönad sådan. Den utspelar sig i både Singapore och Tokyo och behandlar bitvis ett tema (homosexualitet) som för all del går an i Japan men inte lika mycket i författarens hemland.

Det större temat behandlar Kappa. En kappa är en slags sagofigur ur den japanska mytologin (en yokai). Den trivs i vattnet, som Näcken, men är mindre människa och mera grodlik. Det sägs att den älskar gurka och sumobrottning, och även fast den i regel kan vara hotfull och farlig så går det också att förhandla med den. I Tokyos berömda stadsdel Asakusa har den gett namn åt både ett tempel (Kappa-dera) och en shoppinggata (Kappabashi-dori). En bit sushi med gurka kan också kallas för kappamaki.

Det finns många historier om kappan. Den bästa sitter förmodligen Ryunosuke Akutagawa på – med sin kortnovell ”Kappa” från 1927. Men det som är relevant för denna bok, ”Kappa Quartet”, är att kappan sägs ha ett skålformat hål i huvudet, mitt på hjässan, och att hälla vatten på dess huvud skulle innebära att den växer i styrka. Det finns också en japansk sägen om att människan har sin centrala del av själen i sitt anus (en magisk liten kula kallad för shirikodama) och att just kappan kan själa den ifrån dig.

Sagorna och metaforerna får en rent bokstavlig roll när den själlösa karaktären Kevin möter sina kappor i Tokyo. Boken är bara på 226 sidor, men den kändes aningen längre. Det är många berättelser och karaktärer som ska flätas samman. Däribland Mr. Haruhito, som menar att man i Japan inte kan leva utan själ. Men det kan man i Singapore. Och kanske är det just det som skiljer denna bok från andra böcker med övernaturliga inslag. Det andliga i boken kändes inte riktigt. Men en lovande debut, icke desto mindre.