24. Konst som ringar på vattnet

葛飾 応為

Katsushika Oi

Katsushika Oi var hennes pappa upp i dagen. Det sägs att hon varken städade eller lagade mat där hon bodde, att hon helt enkelt flyttade till annan bostad när den gamla blivit för smutsig för att leva i. Ett tag var hon gift, men hon fann sin make medioker – en dålig konstnär – och de skildes åt. Själv ägnade hon sig åt måleri hela dagen. Det var ett arv från fadern som hon förvaltade väl.

Hennes pappa var Katsushika Hokusai (1760-1849), en av konsthistoriens centralfigurer. Pappa Hokusai utmärkte sig främst för sina träsnitt, inte minst genom serien ”36 vyer av berget Fuji”. I det mest kända verket, ”Under vågen utanför Kanagawa” (nedan), syns det snövita berget kamouflerat och i bakgrunden av ett stort berlinerblått hav. Detta fokus, samt förhållande mellan ljus och mörker, syns även i dotterns målning ”Körsbärsblommor om natten”, där själva poängen, körsbärsblommorna, syns blott delvis bakom en större lykta, men där natthimlen och lyktans mörka kropp får blommorna att lysa klart bredvid en tunn brinnande låga.

Katsushika Ois (även kallad Oei eller Ei) mest kända verk torde dock vara ”Nattscenen i Yoshiwara” (吉原格子先之図). Exakt när verket är gjort är oklart, men att det är hennes verk råder inga tvivel om, eftersom hon satt sitt namn (応為) utspritt på papperslamporna som lyser upp scenen. Yoshiwara var ett prostitutionsstråk i det fattiga Edo (gamla Tokyo) och pappa Hokusai drog mycket inspiration därifrån. Han var nämligen besatt av övernaturliga ting, drakar och demoner, och på bordellen runt de nattliga kvarteren fann han en slags andlighet som satte nytt ljus (eller mörker) på hans verk. Dottern Oi var lika delar besatt av att finna denna andlighet, så till den grad att hon själv besökte prostituerade i Yoshiwara, i hennes fall en transvestit.

Detaljer för denna berättelse kan vara myter, men de berättas i alla fall i animefilmen ”Miss Hokusai” från 2015. Filmen bygger på en manga (det var för övrigt Hokusai som myntade ordet manga) från 1983. På originalspråk heter filmen Sarusberi (百日紅). Sarusberi är en blomma som på latin heter Lagerstroemia indica. Det var den svenske direktören för Ostindiska kompaniet, Magnus Lagerström (1691-1759), som gav namn åt blomman då han förde den till Carl von Linné. Blombladen är ofta rosa eller vita och brukar synas efter midsommar, juli/augusti, bland hortensia och petunior som för närvarande klär huvudstaden under regnperioden.

Skaparen bakom mangan om fröken Hokusai, Hinako Sugiura, har jämfört blomman sarusberi med kraften och växtligheten i den japanska konsten (ukiyo-e). Träden fortsätter nämligen att blomma även när blommorna tappar blad, varför dess namn med japanska tecken (百日紅) kan betyda ”blomma i hundra dagar”. Det kan också ses som arvet, talangen och andligheten, som Katsushika Oi förde vidare genom sin far.

I dagarna gick filmen ”Hokusai” upp på biograferna i Japan – en film om pappa Hokusais liv. Det är en såndär typ av film som säkert går att hitta bland mediautbudet på ett flygplan om man åker långväga över Asien någongång i framtiden. Tills vidare kan Miss Hokusai vara väl värd att se, och om man har svårt för animerad film finns även NHK-specialen ”Kurara: The Dazzling Life of Hokusai’s Daughter” i engelsk översättning från 2017.

Katsushika Oi blev troligtvis 66 år (exakta datum finns inte). Efter att pappa dog 1849 drog hon sig undan och försvann. Kort därefter skulle Japan öppna upp dörrarna till Väst och inleda en ny tidsperiod, Meiji, och aldrig mer bli sig likt. Eller rättare sagt: de skiftade fokus.