Crossfire

Originaltitel: クロスファイア Crossfire (1998)

Engelsk titel: Crossfire (2006)

Miyuki Miyabe (övers. Deborah Stuhr Iwabuchi, Anna Husson Isozaki)

Kodansha Intl. (416 sidor)

Miyuki Miyabe är en prisbelönad författare vars popularitet syns i många olika kretsar. Förutom att hon skriver deckare har hon även skrivit barnböcker och en samling spökberättelser (på engelska ”Apparitions: Ghosts of Old Edo”). Hon har ett öga för det ungdomliga och det övernaturliga och många av hennes böcker angränsar till fantasy och science-fiction. Mycket av det hon skriver blir film och TV-serier, men även manga och TV-spel (som ”Brave Story”). Hon har även skrivit boken Ico: Castle in the Mist (ICO – 霧の城), som tvärtom är en bok baserat på ett TV-spel. Äventyrsspelet Ico, om pojken med två horn i huvudet, släpptes 2001 till Playstation 2 och är, lite beroende på vilken generation man tillhör, ett av millenniets mest inspirerande TV-spel.

1992 skrev Miyabe deckaren Kasha (火車), den första av hennes böcker som kom att översättas till engelska (under titeln ”All She Was Worth”). Kasha beskrivs som en banbrytande bok och början på en ny våg kvinnliga deckarförfattare i Japan. 2012 blev den film i Sydkorea (Hwa-cha, ”Helpless”) med Kim Min-hee i huvudrollen (kanske mest känd i väst för sin roll i Park Chan-wooks ”The Handmaiden”, 2016). Kasha refererar till en yokai (japanskt mytologiskt väsen) som på brinnande kärror åkte runt och plundrade lik innan de gravsättes, enligt sägen för att de döda gjorde onda handlingar tidigare i livet och därför skulle föras till ”helvetet”. I modern tappning har det även blivit ett uttryck för någon som har dåligt med pengar – att det, så att säga, brinner i knutarna på ett lite mer makabert vis, och att man riskerar att skuldsätta sig själv även i efterlivet.

Ett flammande tema syns även i Crossfire från 1998. Huvudrollsinnehavaren, den unge Junko, besitter nämligen förmågan att med blotta viljan (sinnet och ögonen) sätta eld på sina fiender. Pyrokinesi (grekiska för eld och rörelse) figurerar bland annat i Stephen Kings roman Eldfödd (1980) och är alltså inget nytt fenomen inom litteraturen. Däremot ställer Miyabe många intresseanta frågeställningar på det moraliska temat, då Junko har valt att använda sin förmåga till att bekämpa brottslingar. Boken inleds med att fyra ynglingar misshandlar en annan man till döds, varpå tre bränns ihjäl av Junko, medan den fjärde (gängledaren) undkommer. Därefter uppstår en jakt i flera led, där Junko söker gängledaren och polisen söker Junko. För poliskonstapel Chikako handlar det om att lösa ett brott, men för Junko handlar det om rättvisa och hämnd. ”Eftersom jag inte är normal. Precis som de inte är normala.”

Här finns tydliga stämningar från ”det förlorade årtiondet” som präglade Japan på 90-talet, i kölvattnet av den japanska börskraschen, en svår jordbävning, ett inhemskt terrordåd, rapporter om ökat ungdomsvåld och debatter samt farhågor om den brutna moralen i samhället, likt temat för Battle Royale (“Junko’s killings were always done in the course of battle; battles which she considered her duty to fight”). Soji Shimada, som avhandlades i föregående boktips, hade ibland dödsstraff som tema för sina böcker, och även i Crossfire kan man reflektera över detta. Det är en fråga om öga för öga, tand för tand, och vilka implikationer det får på samhället.

Det går förstås att se boken bara som ren och skär underhållning. Dessutom har den blivit film, regisserad av Shusuke Kaneko (Death Note, Godzilla – GMK). Den är inte nödvändigtvis låst vid sin tid, även fast man osökt börjar tänka på TV-serier som Förhäxad, kanske mer än Arkiv-X, när man ser till temat och tidpunkten för utgivning (1998). I dagarna går filmen Shokora no Mahō (”The Magic of Chocolate”) upp på bio i Japan – en dark fantasy baserad på en mangaserie. Den ser på alla vis färgglad och festlig ut, en bit ifrån den kalla och råa intrig som präglade magin i Crossfire.

Detta är den femte av sex texter som tipsar om klassiska japanska deckare, från dåtid till nutid. Se listan hittills nedan:

1. Seishi Yokomizo – Honjin Murders (1946)

2. Masako Togawa – Master Key (1962)

3. Seicho Matsumoto – Kvinnan som sålde hästar (1977)

4. Soji Shimada – The Tokyo Zodiac Murders (1981)

5. Miyuki Miyabe – Crossfire (1998)

En reaktion på ”Crossfire

Kommentarer är stängda.