Tonårspojken Makoto borde egentligen vara död, men får en andra chans via en ny själ tilldelad av en ängel. Den nya själen verkar dock inte riktigt hemma i Makoto. Själen känns inte vid hans familj, hans vänner eller tidigare kärleken Hiroka. Men en annan flicka, Shoko, har ögonen på honom. Hon ser att han inte är sitt riktiga jag, eller kanske snarare att börjar hitta något nytt i sig själv.

Colorful är en lättläst bok med ett svårt tema (självmord). Tankarna förs någonstans mellan äldre böcker som Crossfire och nya böcker som Lonely Castle in the Mirror. Det är en bok för unga, men som gamla även kan läsa. Färgerna (Colorful) refererar till ett konstrum i skolan där Makoto och Shoko trivs och finner sitt rätta element. Det är först då, i slutet, som berättelsen bränner till och blir så vacker som recensionerna antyder. För själen som är i Makoto är i sanning ingen trevlig figur. Spydig och elak. Som läsare blir man knappast vän med honom, även fast man förstås anar att läget så småningom ska ljusna.

”Jag ville skriva en novell som tillät unga människor trötta på att leva att ta en paus från sina liv”, skriver Eto Mori i ett slutord för denna nyöversättning till engelska. Boken på originalspråk skrevs 1998, i kölvattnet av den japanska finanskrisen, som många gånger refererats till på denna sida. Att denna typ av 90-talslitteratur fortfarande är relevant för Japan idag är självklart, men att det skulle vara till nytta även för den engelskspråkiga världen, såhär 25 år senare, kan tyckas lite oväntat. Kanske är det ett svar på västerlandets ökade medvetenhet om sin mångkultur, kanske är det ett svar på dess dekadens, sökande och uppbrott, i en låst och osäker tid.

Japansk litteratur, tillika det som ofta blir manga, anime eller TV-spel, genomlever inte sin guldålder just nu. Men den bär på erfarenheter som delar av den anglo-amerikanska sfären kanske saknar. Därtill har Japan länge varit föremål för psykisk ohälsa bland unga, därför finns också mycket i populärkulturen som berör detta tema. Böcker som Colorful ger i förlängningen en variation och syner på livet som kan tilltala människor i nya (icke-västerländska?) tider. För det viktiga är kanske inte ständig framgång och personlig utveckling, utan läran om att erkänna misstag och vårda sitt inre. Vad man gör mot sig själv, inte bara mot andra, kan också vara ett brott och ett fel. Det är något denna bok vill säga.