Mizuki Tsujimura (född 1980) är en prisbelönad författare från prefekturen Yamanashi, norr om Fujiberget. Hon debuterade 2004 med boken Tsumetai kousha no toki wa tomaru (fritt översatt: Tiden stannar i den kalla skolbyggnaden) – en mysterienovell om en grupp skolelever som fastar i en övergiven skolbyggnad. Hennes bok Asa ga kuru (True Mothers) blev senare film regisserad av Naomi Kawase.

Lonely castle in the mirror (på svenska: ensamt slott i spegeln) ligger närmare temat för debutnovellen, även fast det även här finns en mor- och dotterrelation (som i True Mothers). Boken handlar om den tonårige Kokoro som slutat gå till skolan efter att klasskamraterna stött ut henne. Hon blir en ensamvarg – eller snarare tvärtom – när hon sugs upp av en spegel i hemmet och landar framför ett slott där hon möts av en flicka med vargmask för ansiktet. Här finns flera andra utstötta elever – alla med sin egen historia att berätta.

Slottet beskrivs som något ”ur en västerländsk saga” och boken gör ingen hemlighet av dessa referenser. HC Andersen nämns flitigt, liksom Trollkarlen från Oz, Alice i Underlandet, Narnia, Harry Potter, Askungen – och inte minst Rödluvan (vilken version av den får vara osagt). Kokoro och hennes nya vänner beskrivs som ”förvillade små rödluvor”. I slottet finns ett rum som kan uppfylla deras önskningar, men bara en nyckel kan öppna rummet. De får tio månader på sig att hitta nyckeln. Slottet är öppet till den 30 mars, mellan klockan 9 och 17 varje dag. Den som stannar kvar efter utsatt tid blir uppäten av en varg.

Vetskapen om vad som kan inträffa gör förstås boken spännande ända in i slutet. Personligen tycker jag dock att den är lite för lång (det tycker jag ofta) och att det är lite för lite magi och lite för mycket skola. Det är som när man var barn och tittade på Sommarlov och mitt i allt det natursköna och tecknade fick en dubbad serie från en skola i Australien framför sig. Varför visar de klassrum och korridorer – jag har ju sommarlov! Jag ville ut i naturen och jaga drakar med en pinne.

Å andra sidan lyfter boken många perspektiv om utanförskap och mobbning, i dess sagolika premiss utan tydliga klichéer. Dels finns den där olovliga, spännande känslan av att stanna hemma från skolan, och samtidigt finns där en mer oövertäckt, brutal sanning om ungdomens utsatthet och psykiska ohälsa.

Lite beroende på tålamod, generation och fantasi kan detta vara en bok för dig.