Med anledning av att bokförlaget Tranan nyligen gav ut barnboken Katten som inte hade något namn följer nedan en lista med böcker på temat katt – alla på svenska utom den sista.

Genki Kawamura – Om alla katter i världen försvann (på svenska 2020)

Det här en bok med tydlig premiss: Berättaren har bara några månader kvar att leva. Han lever ensam med sin katt och tycker om den mest av allt. Men så dyker ”djävulen” upp med ett förslag: i utbyte mot att en sak försvinner från hans värld får han en extra dag på sig att leva. Boken har blivit film och är ett tankeexperiment i stil med framgångsrika animefilmer som Your Name och Weathering with You. Det är inte särskilt konstigt heller, för författaren Kawamura är producent till dessa filmer. Läser man boken kan man heller inte undgå att tänka på detta sammanhang. (Som en parentes kan man då tänka att Kawamura även skrivit manus åt den senaste långfilmen om Doraemon – den ljusblåa robotkatten som är lika ikonisk för Japan som Hello Kitty.) Bokförlaget Nona har även gett ut En katts resedagbok av Hiro Arakawa (2020) – en bok jag ännu inte läst.

Takashi Hiraide – Gästkatten (på svenska 2016)

Det här är en bok för semestertider, lagom för en hammock eller en altan i skuggan bland mycket blommor och krimskrams. Den handlar om ett medelålders par i utkanten av Tokyo som får besök av en katt. Mycket mer än så behöver man inte veta och mycket mer än så behöver man inte förvänta sig av den här boken. En kort sagt härlig läsupplevelse.

Haruki Murakami – Kafka på Stranden (på svenska 2006)

Här kryllar det av katter, plus en kattmördare. Innan Murakami blev författare drev han jazzbaren ”Peter Cat” i utkanten av Tokyo och katter verkar ha spelat roll genom hela hans uppväxt. Kafka på Stranden är nog en av hans bästa böcker, jämte Fågeln som vrider upp världen och några mindre titlar. Personligen tycker jag att Murakami har blivit bättre efter 1Q84. Den färglöse herr Tazaki var en bra bok och Mordet på kommendören var inte dum heller.

Natsume Soseki – Jag är katt (på svenska 1986)

Soseki ligger bakom klassiska verk som Kokoro och Botchan (den senare utspelar sig på ön Shikoku precis som Kafka på Stranden), men innan dess skrev han Jag är katt (1905). I denna bok är det katten som är berättaren. Den beskriver medelklassen under Meiji-perioden (1868-1912) och mötet mellan det västerländska och det traditionellt japanska, ungefär där Kokoro tar vid. Tonen är skämtsam och påfallande ironisk, ett drag man av västerländsk tradition sällan tillskriver Japan. Mellan denna bok och Murakami kan det vara uppfriskande med något ryskt, som Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita.

Junichiro Tanizaki – A cat, a man, and two women (på engelska 1992)

Tanizaki finns på svenska genom Skuggornas lov – en bok som lärde mig mycket om Japan och skillnaderna mellan det västerländska och det österländska. Den är relevant än idag tror jag, oavsett vilken kulturform man pysslar med. ”A cat, a man, and two women” (猫と庄造と二人の女) lämnar ett annat avtryck. En lättsam och ljuvlig liten bok där en katt låser upp och lyser upp en kärlekstriangel.

***

Intill syns en bild på en maneki-neko, den lyckobringande figuren som syns lite varstans i Japan. Det ser ut som att katten bara vinkar med tassen, men egentligen ”kallar” den på dig. Maneki-neko är en så kallad japanese bobtail, en kattras med kort, stumpaktig svans som tidigare bara fanns i Japan och enstaka delar av Asien. Även Hello Kitty är en bobtail, liksom tjuvkatten Muta i Studio Ghiblis ”Katternas Rike”. Pokémon-figuren Meowth hämtar också inspiration från maneki-neko, fast då med svans.

Katten har med vissa undantag en beskyddande och lyckofrämjande symbolik i Japan. Runt ett tempel trivs den som karpen i vattnet. Vildkatter på gatorna kan vara en vanligare syn än de så omtalade kattcaféerna. Det finns också ett flertal ”kattöar”, öar som både huseras av katter (alltså fler katter än människor) och som tillägnas katter i form av helgedomar. Aojima och Tashirojima är två exempel på kattöar man kan åka till.

Att katten har nio liv finns det vissa som ifrågasätter, särskilt om man är uppväxt med barnboken Hyakumankai ikita neko (100万回生きたねこ) skriven av Yoko Sano (1977). Där lever katten en miljon gånger.

Katten kan också vara detektiv, som i Jiro Akagawas novellserie Calico Cat Holmes (三毛猫ホームズ). Det finns förstås fler exempel på uppfinningsrika katter och böcker om en katt. Kanske får den anledning att återkomma.

Är du ingen kattmänniska? Då kanske berättelsen om hunden Hachiko är något för dig.