The Tokyo Zodiac Murders

Originaltitel: 占星術殺人事件 Senseijutsu Satsujin Jiken (1981)

Engelsk titel: The Tokyo Zodiac Murders (2015)

Soji Shimada (övers. Ross Mackenzie)

Pushkin Vertigo (320 sidor)

Soji Shimada föddes 1948 i prefekturen Hiroshima, tre år efter att atombomben släpptes. Han flyttade senare till Tokyo för att studera på konstuniversitet och för att utveckla sitt skrivande. Han spelade även gitarr och försörjde sig som truckförare innan han slog igenom som författare med Tokyo Zodiac Murders – hans debutroman. Romanen skulle även introducera detektiven Kiyoshi Mitarai för första gången, en följetång som idag är uppe i ett trettiotal böcker.

Tokyo Zodiac Murders beskrivs som en av de främsta deckarna genom alla tider i kategorin ”omöjliga brott”. Brittiska The Guardian hade för några år sedan boken som nummer två på listan över världens bästa ”låsta rum-mysterier”, bakom ”Den ihålige mannen” av John Dickson Carr, men framför böcker av Agatha Christie och Ellery Queen. Det omöjliga i sammanhanget är följande: 1936 hittas en målare död och till det hans astronomiska planer på att mörda alla sina inneboende kvinnor och döttrar. Strax därefter hittas även kvinnorna döda; styckade i kroppsdelar och utspridda över hela landet, precis enligt målarens ritningar. Men själv var han död när morden begicks, vilket förstås ställer frågan hur brottet kunde ha begåtts om den självutnämnda mördaren inte var vid liv. 1979 återupptas utredningen, ännu kanske med en mördare på fri fot.

Detta är alltså en deckare i total motsats till Seicho Matsumoto och föregående boktips. Matsumoto var full av socialrealism och skrev närmast läsaren på näsan med sina psykoanalyser om vad som rör sig i en människas huvud. I Tokyo Zodiac Murders är det istället mystiken och fäblessen för makabra mord som råder. Det är ett pussel och en lek med människoöden som bara en person med fantasi kan tycka är trevligt. Enligt Shimada själv är mordet heller inte alls särskilt ”omöjligt” att lösa. I mitten av boken gör han nämligen ett uppehåll i berättandet och skriver en direkt hälsning till läsaren, med en uppmaning om att själv lösa mordet före utredarna gör det. I efterhand har han liknat brottets trick och upplägg vid att dekorera en julgran: alla tittar på utsmyckningen och inte på stammen som bär upp granen.

I boken syns även författarens intresse för konst och design, liksom för astrologi. En annan bok av Shimada som nyligen gavs ut på engelska, ”One Love Chigusa”, behandlar också detta tema. Det är en mer renodlad science fiction-roman som utspelar sig 2091 och sägs vara en hyllning till serietecknaren Osamu Tezuka (Astro Boy). I huvudrollen syns en motorcyklist, Xie Hoyu, som efter en olycka och påföljande operation börjar se syner och mardrömslika scener framför sig. Här finns en viss koppling till Tokyo Zodiac Murders och det recept som gjorde honom framgångsrik.

Shimadas böcker kan vara böcker för den som tycker att Liu Cixins kinesiska science fiction-triologi ”Remembrance of Earth’s Past”, som börjar med ”The Three-Body Problem”, var lite väl lång och krävande. Till skillnad från ”The Three-Body Problem”, som snart ska bli Netflix-serie med skaparna av Game of Thrones som producenter, finns inte Tokyo Zodiac Murders eller One Love Chigusa som film eller TV-serie. En ännu större anledning att läsa dem.

Detta är den fjärde av uppskattningsvis sex texter som tipsar om klassiska japanska deckare, från dåtid till nutid. Se listan hittills nedan:

1. Seishi Yokomizo – Honjin Murders (1946)

2. Masako Togawa – Master Key (1962)

3. Seicho Matsumoto – Kvinnan som sålde hästar (1977)

4. Soji Shimada – The Tokyo Zodiac Murders (1981)

2 reaktioner på ”The Tokyo Zodiac Murders

Kommentarer är stängda.