Masako Togawa (1931-2016) var en färgstark författare, tillika artist och nattklubbsägare. Hon utmärkte sig i genrén chanson (franska för visa eller sång) och uppträdde mycket på sin egen klubb, Aoi Sora (”Blå rummet”) i Shibuya, i centrala Tokyo. Klubben var från början ett café som Togawa hade tagit över från hennes syster, 1967. På äldre dar syntes hon mycket i regnbågsfärgad afro och har lite postumt blivit erkänd som en ikon för hbtq-rörelsen.

På Aoi Sora var de anställda öppet homosexuella och klubben fungerade i perioder som lesbisk nattklubb. Togawa skulle även öppna en systerklubb i Shinjuku 2-chome, mera känt som Tokyos ”gaydistrikt”. Hennes livsverk skulle dock bli Aoi Sora – en klubb hon underhöll i nära 45 år, fram till 2011. Stilen för verksamheten skulle ändra skepnad många gånger genom åren, från en klubb ”underground” till en mer allmängiltig liveklubb. Den franska musikstilen var dock alltid närvarande och lockade tidigt kända artister och personligheter, däribland skådespelaren och dragshowartisten Akihiro Miwa. Även författare som Yukio Mishima och nobelpristagaren Yasunari Kawabata var gäster hos Aoi Sora.

Åren innan Togawa slog igenom i underhållningsbranschen profilerade hon sig som författare. Hennes första och andra bok, The Master Key (1962) samt Kvinnojägaren (1963), lär vara hennes mest prisbelönta. Den sistnämnda boken finns alltså översatt till svenska, utgiven av Berghs förlag 1988 (med ett aningen lättköpt omslag i form av en geisha som visar ena bröstet). Kvinnojägaren handlar om en man som lever dubbeliv och blir misstänkt för dråp när hans tidigare älskare hittas mördade – en inte helt ovanlig premiss för en deckare, även fast skildringarna av 60-talets Tokyo kan vara åtråvärda att ta del av.

Mer unik torde i så fall The Master Key vara. Boken utspelar sig under tidigt 50-tal och sägs vara inspirerad av Togawas egen bostad vid den här tiden. I ett lägenhetshus enbart för kvinnor finns en nyckel som kan öppna alla rum. Nyckeln blir förstås stulen. I byggnaden finns också en ovälkommen gäst i form av en andlig ledare för en ny religiös rörelse. Mellan honom och hans följare döljer sig ledtrådar till ett ouppklarat kidnappningsdrama som gäckat hyresgästerna i flera år. Här finns dock inga poliser eller detektiver inblandande, utan det är hyresgästerna själva som hjälper och stjälper varandra i jakt på rummens mörka hemligheter.

Master Key är en lätt skruvad roman som kräver en del av sin läsare. Handlingen pendlar hela tiden mellan olika perspektiv och det kan vara svårt att få grepp om den. Till poängen hör dock att karaktärerna själva inte riktigt sitter på alla svar. Det finns inte fler hjältar i berättelsen än det finns onda uppsåt. Boken är fascinerande osentimal på detta vis. Fängslande, kall och gråskalig – inte alls som Togawas artisteri och liv i övrigt.

Detta är den andra av uppskattningsvis fem eller sex texter som tipsar om japanska deckare, från klassiker till nutid. Läs den första här.