Michael Leitch är född och uppvuxen i Christchurch på den nyzeeländska Sydön. Som 15-åring fick han möjlighet att åka till Hokkaido som utbytesstudent – en resa som skulle förändra hans liv. Där spelade han rugby för den prestigefyllda skolan Sapporo Yamanote och gjorde det så framgångsrikt att han blev kvar i Japan och sedermera bytte medborgarskap.

2008 debuterade Leitch i det japanska rugbylandslaget och har till dags dato representerat landet i 3 VM-turneringar, varav de två senaste som lagkapten. Det var dåvarande coachen Eddie Jones (idag tränare för det engelska rugbylandslaget) som gav Leitch kaptensbindeln 2014. Under VM i England påföljande år ledde han Japan till en av rugbyhistoriens största skrällar när man slog stornationen Sydafrika med matchens sista try (touchdown). Händelsen beskrevs som ”The Brighton Miracle” och blev sedermera en australiensisk film.

Tajmingen för denna framgång kunde inte varit bättre, eftersom Japan själva skulle arrangera nästkommande VM 2019 – första gången ett världsmästerskap hölls i ett land utanför de så kallade ”rugbynationerna”. Rugby-VM i Japan blev det mest sedda någonsin – både vad gäller antalet TV-tittare och antalet åskådare på plats. Städer som Oita och Kumamoto, på den södra ögruppen Kyushu, upplevde en turistboom som vida överträffade arrangemanget vid Fotbolls-VM i Japan/Sydkorea 2002. Ett Rugby-VM hålls nämligen under längre tid (sex veckor) vilket gör att utländska supportrar stannar kvar i värdlandet mycket längre. För regionen betydde detta mycket efter vågor av förödande jordbävningar under 10-talet, däribland jordbävningen i Kumamoto 2016 som tvingade stadens hjärta, slottet, till reparation.

Inte heller Rugby-VM blev fri från missöden då tyfonen Hagibis drog in över östra Japan natten mellan den 12 och 13 oktober. Den kvällen stod Tokyo still, tågtrafiken ställdes in och alla uppmanades att hålla sig inomhus. Resultatet blev att flera matcher inte kunde spelas som planerat och många turister blev strandade på sina hotell utan att få ta del av vare sig Japan eller rugby.

VM blev dock en betydande framgång för det japanska rugbylandslaget som tog sig hela vägen till kvartsfinal efter minnesvärda segrar mot både Skottland och Irland. Intresset på hemmaplan överträffade förväntningarna och spelare som Michael Leitch är idag hushållsnamn vad gäller kända idrottsprofiler i landet. Han leder ett landslag som med japanska mått mätt bjuder på en ovanligt stor mångfald. Huvuddelen av truppen består av spelare födda i andra länder, där rugby förutsätter lagsammanhållning och gruppdynamik som smittar av sig på ett land där känslan för nationen fortfarande är djup och närvarande. Laget går under smeknamnet ”Brave Blossoms” (en referens till körsbärsträden) och har gjort gemensam sak i att alla spelare sjunger nationalsången, ”Kimi ga yo”, innan match.

Det är förvisso ingen särdeles svår sång att lära sig. Den är slut på mindre än en minut och innehåller bara 32 tecken (på svenska 17 ord). Men den hyser samtidigt en slags inneburen konflikt, vacker och kontroversiell på samma gång, vilket förstås inte gör den obetydlig när ett multietniskt landslag tar ton.

Under OS i Tokyo spelas så kallad sjumannarugby, med 12 deltagande nationer på herr- och damsidan. Värdlandet Japan är förstås med på båda sidor.