Saori Yoshida började brottas när hon var tre år gammal. Hon inledde karriären genom att rulla runt hennes mammas fötter och helt sonika tackla dem. Det var en tidig signal om vad hon ämnade att bli. I familjen fanns förvisso redan en tradition av brottare, men ingen skulle bli lika stor och stark som Saori.
1998 började hon tävla internationellt och därefter har det rullat på i närmare 20 år mellan 53- och 55-kilosklassen. Mellan 2001 och 2008 registrerade hon hela 119 raka vinster i lättvikt. 2012 passerade hon den ryska legendaren Alexandr Karelin i antalet raka mästerskapstitlar. I större tävlingssammanhang har hon bara en känd förlust – den allra sista i OS-finalen i Rio 2016.
Yoshida är med sina 13 VM-guld, 3 OS-guld och 1 OS-silver världens genom tiderna största brottare. Hon råkar också vara sällsamt charmig, publikfriande och raktigenom mediakompatibel. Hon syns allt oftare i TV i olika rese- och matlagningsprogram, liksom sporadiskt i olika humor- och välgörenhetsgalor. En alternativ framgång i sammanhanget var när hon 2018 hamnade i Guinness Rekordbok genom att med bara rumpan (gluteus maximus) lyckades spräcka 129 ballonger på 60 sekunder. Själva baktanken med detta välgörande ändamål var att samla in pengar till de människor som drabbats av naturkatastrofer under året. 2018 var nämligen ett särskilt svårt år för landets utsatta regioner, inte minst för den sydvästra ögruppen Kyushu. Varje år i december summeras året i Japan med ett kanji (skrivtecken) och tecknet för 2018 summerades med tecknet för ”katastrof”, 災.
Påföljande månad i januari annonserade Yoshida på Twitter att hon avsåg att sluta med brottningen. Hennes presskonferens tre dagar senare samlade över 200 journalister. En epok inom japansk idrott hade gått i graven. Samtidigt har hennes pension öppnat upp för nya arvtagare. Näst på tur stod egentligen mellanviktens Kaori Icho, som i 63- och 58-kilosklassen har samlat på sig snarlika 10 VM-guld och 4 OS-guld. Icho blev med senaste guldet i Rio den första brottaren och första kvinnan (oavsett sport) att vinna fyra guld i fyra olika OS. Ett femte och sista på hemmaplan hade förstås cementerat hennes plats som en av historiens främsta olympier, men efter ett misslyckat tävlingsår 2019 meddelande även hon att det förmodligen inte blir någon satsning på nästa OS.
Hur blev Japan så bra på brottning kan man undra? Typiskt japanska kampsporter brukar annars vara judo (och i olympiska sammanhang numera även karate), men det är faktiskt i fristilsbrottning (en variant på den grekisk-romerska stilen) som man har skördat flest framgångar i modern tid. Mycket av denna framgång kan tillskrivas demontränaren Kazuhito Sakae. Han har som tränare och utvecklingsansvarig via den legendariska brottarskolan på Shigakkan universitetet i norra Japan varit den bidragande orsaken till att landet fullständigt dominerat sporten på damsidan (11 guld av 18 möjliga) sedan brottning för damer blev en del av OS-programmet 2004. Förutom Yoshida och Icho hittar vi även framtidshoppen Sara Dosho och Risako Kawai, som firade sitt första OS-guld i Rio genom att kasta sin tränare i mattan och sedan lyfta upp honom på axlarna.
Tränare Sakaes legendariska status fick sig dock en törn häromåret när det framkom att han blivit anklagad för makttrakasserier. Makttrakasserier (pawa hara, eller power harassment) är ett samlande begrepp som först och främst beskriver diskriminering mellan olika hierarkier på arbetsplatsen, ett flitigt diskuterande ämne sedan den japanska börsen kraschade på 90-talet. Inom pawa hara finns även förgreningar som seku hara (sexual harassment) och köns- eller rasdiskriminering.
Trakasserierna från Sakae sägs ha börjat 2010 när Kaori Icho valde att gå sin egen väg med egen tränare i Tokyo och därmed lämnade brottarskolan på Shigakkan universitetet. Sakae, som då var både landslagstränare och tränare på skolan, valde därför att inte ta ut Icho i de asiatiska mästerskapen samma år, och därefter ska enligt uppgift hans särbehandling och kontrollbehov av sina brottare fortsatt. En idrottsrättslig kommitté (bestående av utomstående advokater) fick granska fallet, varpå beslutet från det japanska brottningsförbundet senare blev att avbryta samarbetet med Sakae och utesluta honom från alla vidare tränaruppdrag. Ny landslagstränare och vice-president på universitetet är numera Saori Yoshida.
Huruvida den japanska brottningen kan fortsätta skörda framgångar utan mästare Sakae återstår att se. Högst troligen kommer fyrfaldige OS-mästaren Icho pensionera sig som nummer två bakom Yoshida i en alltmer diger lista legendariska brottare. Men för Dosho, Kawai och många fler har karriären bara börjat.
2 reaktioner på ”4. Mästarnas mästare i trikåer”
Kommentarer är stängda.