Kimetsu no Yaiba kretsar kring unge Tanjiro och hans syster Nezuko, som har blivit förvandlad till en demon. I jakt på botemedel för att rädda sin syster går han med i ett hemligt förbund av demonkrigare. Demonerna kan i regel bara förintas med solljus eller extrakt från blåregn, ett ämne som Tanjiro lär sig hantera genom träning och svärdskonster. De övernaturliga fenomenen till trots ska Kimetsu no Yaiba utspelas under Taisho-eran (1912-1926).

Mangaserien (av Koyoharu Gotoge) publicerades mellan 2016 och 2020 och blev en populär anime 2019 med 26 avsnitt (som snart finns på Netflix). I höstas släpptes så långfilmen på bio och blev en otippad försäljningssuccé. På tre månader har filmen dragit in över 36 miljarder yen – den största framgången i Japan sedan Spirited Away (2001) och därmed den film som spelat in mest pengar någonsin. Även i Taiwan har den toppat listorna under hösten och slog nyligen rekord som den mest intäktsbringande animerade filmen genom alla tider, ett rekord som tidigare innehölls av Frost 2 (2019) och dessförinnan Your Name (2016). Även i Hong Kong toppade filmen listorna innan biosalongerna stängdes ner på grund av nya covid-utbrott.

Ändå är Kimetsu no Yaiba: Mugen Train inte en film för alla. Dels är det ingen familjefilm (PG-13), dels är det ingen finstämd klassiker av Studio Ghibli-snitt. Detta är mer av en rockballad och våldsorgie, med färre pianoslingor och mera blodspilla, som dessutom spelar på alla cylindrar i den japanska underhållningsindustrin. Den som bor i Japan kan inte undgå all försäljning runt filmen just nu, inte heller ledmotivet ”Gurenge” av sångerskan LiSA som spelas i var och varannan butik mest hela tiden. (I filmen är det istället låten ”Homura” som gör starkast intryck.) I brist på annat – mitt under en pandemi – har Kimetsu no Yaiba onekligen betytt mycket som framgångssaga och vinstmaskin.

Den största upplevelsen av Kimetsu no Yaiba får man utan tvekan på bio. Här har man dragit nytta av IMAX-formatet (vilket tidigare inte har varit lika vanligt förekommande i Japan som i exempelvis USA) för en bättre upplevelse. Det vibrerar i hela bröstkorgen när ”det oändliga tåget” (mugen ressha) dundrar förbi och demonerna intar vagnen. Det är också en upplevelse i sig att sitta i biosalongen med munskydd på sig. Andedräkten hettas upp när det tar eld i Kyojuro (ny karaktär) och hans drömmar – en bjärt kontrast till de minnesbilder av uppfriskande vinterlandskap som Tanjiro och Nezuko växer upp i. Med munskydd blir det också lättare att leva sig in i rollen som Nezuko (som har en bambupinne likt ett munspel för munnen, eftersom hon är en demon och riskerar att bita andra). I filmen syns hon dock i en ganska undanskymd roll. Istället är det Inosuke (och hans vildsvinshuvud) som får spela den större birollen.

Kimetsu no Yaiba är en anime som tar avstamp i tragedier och inte värjer sig från att vrida om lite till där det smärtar som mest. Det är en slags vrede som aldrig lägger sig, vilket kan kännas skönt ibland, liksom tillfredsställande otillfredställande. Världen tycks i bottenlös ondska. Demonerna tycks odödliga. Men människan får ändå inte spela ut sin roll.