58. Ett decennium av maskotar

こけもーぶー

Kokemobu

Kokemobu är en gris, kyckling och ko på samma gång. Den representerar staden Osaki i prefekturen Kagoshima och syns till vardags på festivaler eller events som en maskot. Idén till maskoten lär härstamma från den södra prefekturens rika djurliv. Kagoshima är bland annat känt för sina svarta grisar (kurobuta) och svarta kor (kuroge washu). Man producerar också mest nötkött i hela Japan, wagyu inkluderat. Men Kokemobu har aldrig gått på export, utan förhåller sig som en lite undanskymd karaktär bland landets alla maskotar.

Kokemobu är en så kallad yuru-kyara. Enkelt kan det översättas till ”lättsamma karaktärer” och deras syfte är ofta att sälja in en stad eller en plats med någonting av värde. Ett typexempel på en lyckad maskot är Funassyi från staden Funabashi i Chiba. Funassyi är ett päron, och Funabashi är den plats som producerar mest päron i hela Japan. Päron på japanska blir nashi (nassyi), så maskotens namn är lätt påtänkt. Tvisten med Funassyi är dock att den själv inte gillar päron, utan persikor. Den gillar också hårdrock, och ställer sig alltså i kontrast till mycket av sitt utseende och gulliga persona.

Funassyi och Kumamon är två av Japans mest kända maskotar. Kumamon är från prefekturen Kumamoto. Då Kuma betyder björn på japanska har Kumamon blivit en sådan. Kumamon har varit populär genom hela 10-talet, men fick extra betydelse efter den förödande jordbävningen i Kumamoto 2016. Då prefekturen har släppt på alla licensrättigheter gällande Kumamon är det fritt fram att använda björnen i alla goda sammanhang, vilket har bidragit till mycket av dess popularitet och spridning.

Varför Japan är så förtjusta i omaka maskotar kan härledas till dess polyteistiska historia. I alltifrån asatro till grekisk mytologi och hinduism finns en tro på fler än en gud, och i Japan finns genom shintoismen ett särskilt band till det gudalika förenat i djur och natur. Man relativiserar således sig själv människa, och personifierar det som inte alltid har en röst eller ett ansikte. Det förklarar också japaners värna, tillika återhållsamma, relation till andra människor, liksom hur man hellre lätt blir kompis med robotar och den typen av teknisk eller mekanisk personlighetsutveckling.

Självklart kan man också tävla med sin yuru-kyara. 2010 arrangerades Yuru Kyara Grand Prix för första gången. Tävlingen nådde sin topp 2015 med 1727 deltagande maskotar och över 50 miljoner röster på internet. Det kan jämföras med 53 miljoner röster (52 % av den vuxna befolkningen) som tillföll i det japanska valet året innan. Med framgången höjdes dock röster om valfusk och ”över-kampanjande” från landets olika prefekturer. Efter 2020 beslutade man därför att lägga ner tävlingen.

Japan fortsätter dock att producera sina maskotar, i år utan tävlingsmoment. Nedan syns ett axplock från åren som gått.

Shinjou-kun – Mondo Mascots
Shinjo-kun är en utter från staden Susaki i Kochi med prefekturens signaturrätt, nabeyaki ramen, på huvudet. Den är född 28 april, ständigt ”ungefär fem år gammal” och gillar att dansa och simma.
June 2019 – Mondo Mascots
Tochisuke från prefekturen Tochigi har ett hustak på huvudet. Takets form är typiskt för japanska lagerbyggnader (kura).
Mondo Mascots on Twitter: "Nanbo-kun is the mascot of Minamiboso City,  Japan. He wants to be a diver, but hasn't learned to swim yet.… "
Nanbo-kun från kuststaden Minamiboso i Chiba är en dykare som ännu inte lärt sig simma.
Bild
Mognny är en ekorre med kinderna fulla av mat. Den kampanjar mot matsvinn.

***

Fler maskotar finns samlade hos Mondo Mascots (@mondomascots) / Twitter