Sota Fujii har lyft brädspelet shogi till helt nya nivåer. Han har samma inverkan på spelet som Shohei Ohtani har för baseboll – av tradition Japans största sport, vars popularitet många trodde skulle dala i takt med nya generationer och vidare konkurrens. Så blev inte fallet. Baseboll med Ohtani är större än någonsin. Och shogi med Fujii har aldrig tidigare upplevt ett lika stort medialt intresse som nu.

Shogi kan lättast beskrivas som japanskt schack. Pjäserna ser till färg och form dock likadana ut (fem hörn och en spetsig framsida). Detsamma gäller rutorna på brädet som är av samma färg och träslag. Själva spetsen på pjäserna gör att man kan skilja spelare från motspelare. Uppifrån ser det närmast ut som en slags strid med båtar där parternas pjäser pekar mot varandra. Precis som i schack handlar det sedan om att göra motståndaren matt (tsumi). Det tar ofta lång tid (en match med Fujii kan pågå i nära tolv timmar, eller delas upp i två dagar) där varje drag kräver enormt mycket tankeverksamhet.

Det finns svarta tecken på pjäserna som antyder deras egenskaper. Det finns (med svenska uttryck) kungar, löpare, torn och bönder. Men också ”drakhästar” och ”drakkungar”. Det finns nämligen andra tecken på baksidan av pjäserna, och dessa kan ”promoveras”. I schack är det endast bonden som kan förvandlas till något ”större”. En annan skillnad mot schack är att inga pjäser i shogi försvinner. Istället kan de annekteras av motståndaren och placeras åter på brädet. Fler regler på svenska hittar man enklast på Wikipedia, i mer djupgående fall på shogiforum.se.

Shogi i dess nuvarande form tog sin början i Japan på 1500-talet. Tecknet för sho (将) i shogi är detsamma som i shogun (将軍). Sho betyder alltså general, och gi (棋) kan betyda brädspel. Motsvarigheter på spelet finns i Kina (Xiangqi) och i Korea (Janggi). Själva ursprungsformen lär dock komma från Indien. Chaturanga började spelas redan på 600-talet och anses vara hela schackspelens moder.

Fujii gjorde sin professionella debut på julafton 2016. Han var då 14 år och två månader och mötte den 62 år och fem månader äldre Hifumi Kato (76 år). Till saken hör att Kato själv gjorde debut som 14-åring (1954) och var i närmare sex decennier den yngste debutanten någonsin. Fujii slog alltså det gamla rekordet med fem månader – och vann dessutom matchen. Händelsen blev en enorm nyhet i Japan och dominerade både sportnyheter och vanliga nyheter. Fujii gick därefter obesegrad i 29 raka matcher (också det ett rekord) och blev senast i juli 2021 den yngste spelaren någonsin att uppnå spelets högsta ranking (9-dan). Han är således ”färdig” mästare i shogi, 19 år gammal, och var fram till i våras gymnasieelev.

Shogis återupplivda popularitet märks i påverkan det har på barn och utbildning. I skolor och på fritids har brädspelet länge legat och dammat längst bak eller nederst på en hylla, men nuförtiden plockas det fram titt som tätt. En stor poäng med shogi för samtiden är att spelet utförs i stillhet och tysthet. I synnerhet pojkar har en tendens att intressera sig för spelkort och annat som kräver en slags verbal krigsföring, men shogi blir som att lägga pussel eller patiens. Således tvingas även miljöerna runtomkring att lugna ner sig, och det får en rogivande effekt på hela rummet.

Ett annat spel som växt i popularitet med Fujii är Cuboro – ett spel från Schweiz där man bygger kulbanor med träklossar. Lite äldre barn i Sverige kanske är mer bekanta med GraviTrax från Ravensburger. Trätemat för Cuboro är dock mer i linje med shogi, och när Fujii berättade att han lekte mycket med byggklossarna som barn fick det spelet att rusa på försäljningslistorna. E-handelsföretaget Rakuten listade det som en av 2017 års mest populära leksaker i Japan.

Vad Fujii äter är likaledes viktigt. Han kommer från prefekturen Aichi där Nagoya är residenshuvudstad. Prefekturen är kanske mest känd för sin miso och rätter som miso-katsu (miso på friterad fläskkotlett) samt kishimen (platta nudlar serverad i olika soppor). Den kanske märkligaste och matigaste rätten är en Tenmusu (friterade räka intryckt i en risboll klädd i nori). Utseendet påminner litegrann om en piyorin – en slags bakelse som liknar en kyckling. När det i somras framkom att Fujii hade en förkärlek till piyorin rusade kunderna till Nagoya för att plocka på sig bakverken. Sedan tidigare finns något som heter piyorin challenge som går ut på att man ska få med sig bakelsen hela vägen hem utan att den går sönder eller faller på ändan. Det är nämligen en skör och dallrande liten figur.