The Hole

Originaltitel: 穴 Ana (2014)

Engelsk titel: The Hole (2020)

Hiroko Oyamada (övers. David Boyd)

New Directions (112 sidor)

Hiroko Oyamada är en prisbelönad författare från Hiroshima. Hennes två första romaner, Kojo (Factory) och Ana (Hole), är nyligen översatta till engelska och bjuder på en kafkaliknande upplevelse där gränser suddas ut och ett och annat märkligt djur dyker upp. Medan The Factory beskriver vardagen för ett vanligt arbete beskriver The Hole flykten från detsamma. Karaktären, Asa, har sagt upp sig från sitt jobb för att flytta ut på landet med sin make och sadla om till hemmafru – med makens föräldrar som grannar.

I The Hole finns en bokstavlig koppling till Alice i Underlandet. Men hålet är inte nödvändigtvis ett magiskt hål och den alternativa verkligheten inte nödvändigtvis extraordinär. Frågan är om hålet ens har någon poäng, eller om det är själva platsen runtomkring som är underlig. Är det kanske snarare verkligheten, människan och samhällets faktiska roll och påverkan på andra, som är absurd? I synnerhet i dessa tider, där många lever i ett varierat undantagstillstånd, kan man reflektera över vilket slags hål man egentligen har fallit ner i, och vad det gör med en.

En av senare 1900-talets mest utmärkande japanska böcker som översatts till svenska är Kvinnan i sanden av Kobo Abe (1962). Även den behandlar ett hål och är en fullständig djupdykning av dess innandömen – en bok som gör en minst sagt mätt på sand. Oyamada rör sig mer på ytan och vill inte vara nördig. Det gröna omslaget med heltäckande gräs gör sig väl passande här. Och även fast orten inte har något namn så känns den många gånger välbekant. Den påtagliga skillnaden mellan livet på landet och livet i staden brukar i Japan vara gångavståndet man har till närmsta 7/11-butik. I The Hole är det avståndet som förvränger hela verkligheten, och vägen till butiken början på en rad märkliga omständigheter.

Boken har fått lite blandade recensioner på engelska och är säkerligen inte en bok som faller alla i smaken. Personligen gillar jag den väldigt mycket. Den är lagom lång och släpper inte taget. Dialogerna, som liksom sitter ihopklistrade och inte följer varandra på nya rader, engagerar hela vägen. Efteråt känns det som om man har läst mycket mer än vad man i själva verket har gjort. Det är väl det som är magisk realism.

För översättningen till engelska står David Boyd, en av två översättare till Mieko Kawakamis Breast and Eggs. Kawakami kommer på svenska senare i år, men det finns ännu inget datum på Oyamada.