Matsuo Basho (1644-1694) var son till en samuraj, men istället för det militära skulle han ägna sig åt poesi. Basho själv fick inga egna barn (en dikt vittnar om att han var homosexuell, en annan om att han en gång, och bara en gång, i livet hade en älskarinna), men istället för barn skulle han bli far åt något annat, nämligen diktformen haiku.

Haiku har man fått lära sig även i svenska skolor. Då, och kanske även nu, låg fokus på vokaler – att det på tre rader skulle rymmas inom versmåtten 5-7-5. Vokaler för ett barn var lättare att förhålla sig till än rytmen i en stavelse, som alltså är den princip haiku på svenska ofta följer.

Sommaren är kort

En haiku likaså

Matsuo Basho

Denna bok inhandlades för många år sedan i den klassiska bokhandeln Kitazawa i bokdistriktet Jimbocho, centrala Tokyo. Det finns även dikter av Basho översatta till svenska, däribland av Vibeke Emond (En färd i det inre landet, 2004) och Lars Vargö (se nedan).

I sanning kan man frångå både vokaler och stavelser i en haiku, och det finns även fall av haiku på färre rader än tre. Men det finns andra viktiga poänger med en haiku, och det är att dikten måste vara konkret. Det är därför den är så kort. Om man börjar måla med pennan alltför mycket frångår man principen av en haiku. Helst ska det bara beskriva en bild eller scen, och bara scenen i sig, inte referera till något annat. Att söka sig till liknelser och metaforer är att göra dikten överflödig. Underfundigheter kan infinna sig ändå.

En kort stund

att vänta på göken

bara tusen år

– Matsuo Basho, övers. Lars Vargö

Det sägs att en haiku helst ska ha en årstidsangivelse, men naturen i allmänhet, snarare än väderleken i synnerhet, kan vara en vägledning. Principen med årstider kan snarare tänkas gälla den traditionella formen för brevskrivning i Japan. Den inledande meningen i ett brev eller mejl bör av tradition innehålla en väderleksrapport. Ex. ”Snön har lagt sig i Sendai. Allt väl?”

Japans fyra årstider spelar förstås roll för poesins form, uttryck och innehåll. Här finns en koppling till det svenska, där poeter som Tomas Tranströmer förlovade sig i diktformen. Tranströmers bildspråk har dock beskrivits i Japan som modern poesi snarare än haiku, men i egenskap av Nobelprisvinnare har han tagits emot väl och med nyfikenhet i landet.

Se hur jag sitter

som en uppdragen eka

Här är jag lycklig

– Tomas Tranströmer

Detta ”som” skulle man alltså inte förknippa med en haiku. Men det är inte alltid lätt att hålla sig borta från liknelser. Basho själv liknade sig vid ett bananträd. Det är därifrån han tagit sitt namn, Basho (芭蕉). Denna enhjärtbladiga växt planterades inför Basho av hans lärljungar utanför hans hus i Fukugawa öster om Edo (nuvarande Tokyo). Där fann den kringflackande poeten sin första permanenta bostad, och han skrev där också sin kanske mest berömda dikt – den om grodan.

Furu ike ya (Gammal damm)

Kawazu tobikomu (en groda hoppar i)

Mizu no oto (plaskande vatten)

Denna haiku finns i en uppsjö översättningar på engelska, från Donald Keene till Allen Ginsberg, varav ett trettiotal man kan ta del av här.

Basho föddes i Iga, levde mest i Tokyo, dog i Osaka och ligger begraven i Shiga, prefekturen norr om provinsen där han föddes. Iga är också födelseplats för många ninjor och samurajer, däribland svärdsmästaren Hattori Hanzo. I Iga Ueno-parken ligger denna minnessal tillägnad Matsuo Basho. I det närliggande slottet kan man också hitta hans vävda resmössa. (Bilden är från våren 2022)

En haiku-poet av idag, känd från TV, är Itsuki Natsui, en tidigare mellanstadielärare som gått genom rutan via underhållningsprogrammet Prebato!! Under ledning av komikern Matsuyoshi Hamada recenserar, och i mångt och mycket kritiserar, hon olika kändisars försök att skapa en bra haiku. Natsui har synts i rutan i nära tio år och prisbelönades nyligen för sitt sätt att göra poesin folklig. ”När människor blir äldre blir de oundvikligen låsta i sina rum eller på ett sjukhus. Haiku kan fungera som ett stöd i en sådan tid”, säger hon till tidningen Mainichi.