76. Working Class Heroine

おしん

Oshin

Oshin är berättelsen om en utfattig flicka som en dag växer upp och blir ägare till en stor varuhuskedja. I 297 avsnitt får man följa hennes resa genom 1900-talets Japan, som barnflicka i Yamagata, frisörska i Tokyo, och skaldjursförsäljare i Ise. Serien sändes i Japan mellan 1983 och 1984, från vår till vår, med knappa 15 minuter långa avsnitt varje vardagsmorgon. Konceptet kallas asadora (morgondrama) och har varit en institution på Public Service-kanalen NHK sedan 1961.

Varför just Oshin? Ja, bortsett från en del rikare västländer är arbetarflickan från Yamagata en hjälte och feministisk förebild för stora delar av världen. Serien har sänts i över 70 länder sedan 80-talet och firat stora framgångar i både Sydamerika, Mellanöstern och Asien. Den japanska kontexten till trots är temat universellt och kampen underförstådd på många språk. Oshin står som symbol för tålamod och uthållighet, de japanska begreppen gaman och ganbaru, vilket är nära besläktat med den finska sisun. Det handlar om självuppoffring, hårt arbete och vägran att vika ner sig. I Ghana finns uttrycket ”att lida som en Oshin”, när landet går igenom svåra tider. Serien sändes där på 90-talet och är enligt uppgift den mest sedda TV-serien i landets historia.

I Iran sändes serien under slutfasen av kriget med Irak (1980-88). På persiska hette serien Salhaye Dour az Khaneh (”Åren hemifrån”) och gick i timslånga avsnitt på lördagkvällar klockan nio. Närmare 90 % av de iranska TV-tittarna skall enligt uppgift ha följt serien. Tittarna ombads innan programmet att spara på elen i hemmet så att landet i stort inte fick strömavbrott. Vid ett tillfälle växte kärleken till Oshin så stark att en kvinna ringde in till ett radioprogram för att diskutera huruvida Oshin var en bättre förebild för kvinnor än självaste Fatima, profeten Muhammeds dotter. Det fick dåvarande ayatollan, Ruhollah Khomeini, att förorda en bestraffning av radioprogrammets producenter. Straffet blev 50 piskrapp och fyra år i fängelse.

I Bangladesh fungerade Oshin som katalysator för kvinnlig frigörelse och större engagemang i den lokala samhällsutvecklingen. I Thailand talar man om ett Oshindrom, enligt denna rapport om ”cultural shareability”. I Vietnam har Oshin (o-sin) blivit synonym med specifika hushållsarbetare. Fattigare kvinnor reser många gånger långväga för att arbeta ihop pengar till sin familj, som barnflickor, städare och annat. Det finns även matriarkala typer av bostadsområden längs med tågrälsen i Hanoi som kallas för Oshin. I större länder som Kina och Mexiko hade serien lika stor andel tittarsiffror som i Iran. Dess popularitet översteg vida amerikanska serier som Dallas och Glamour.

Oshin satte kurorten Ginzan Onsen i Yamagata på kartan. De röda broarna och orten upplyst om natten för även tankarna till badhuset i filmen Spirited Away (2001). Bilden är från avsnitt 2 av serien Oshin.

Det var en ambassadör från Singapore som såg Oshin i Japan 1984 och föreslog att den skulle exporteras till utlandet. När den sedan visades i Singapore samma år slog den alla rekord och gick i repris flera gånger om. Att det blev just Oshin av alla morgonserier som slog igenom internationellt var alltså mycket av en slump. I princip gäller nämligen att varje asadora har en hjältinna i huvudrollen, inte sällan i relation till någon form av självständighetskamp eller entreprenörskap. Serierna löper numera halvårsvis, från vår till höst och höst till vår. Den senaste serien heter Chimudondon och är den 106:e i ordningen.

Möjligen är det historielektionen och den specifika japanska kulturen som väckte omvärldens intresse för just Oshin. Många vittnar om att TV-tittare i länder som tidigare varit i konflikt med Japan fick en bättre bild av landet efter att man sett serien. 1900-talets japaner var ju inte bara förtryckare utan led också många nederlag, där många växte upp i fattigdom. Samtidigt finns där också något nytt och upplyftande i att uppleva den japanska hjältinnan, då hon står som representant för österländsk självständighet och en slags utmanare till västerländsk hegemoni. Det kan också förklara varför ett land som Iran så gärna tog serien till sitt hjärta. Där blev kärleken till Oshin så stor att man döpte hennes dröm till sin egen verksamhet. För om man idag handlar kläder i en second hand-butik i Teheran så kan man handla på en Tanakura. Det delar namn med det varuhus som Oshin slutligen kom att öppna.

Oshin spelas av tre kvinnor i olika tidsåldrar. Den äldsta, Nobuko Otowa, gick bort 1994. Yuko Tanaka (till höger) kan bland annat höras som rösten till Lady Eboshi i Ghibli-filmen Prinsessan Mononoke (1997). Ayako Kobayashi (i mitten) är ett välkänt ansikte i många länder, däribland i Sri Lanka där hon nyligen syntes på ett Expo för Japans räkning. 2013 blev Oshin långfilm, då med helt andra skådespelare i huvudrollen.