Maritozzo. Eller heter det maritozzi? Stavningen går isär när man googlar på svenska. Men på japanska säger man maritozzo (マリトッツォ, maritottso). Översättning av utländska ord eller namn stavas i regel som det låter på originalspråk. Så tyskans strudel blir shutouruudel (シュトゥルーデル), och franskans pâte à chou blir paata shuu (パータ・シュー).

Maritozzo är hursomhelst den senaste stora fika-trenden i Japan. Stor i bemärkelsen att trenden fortfarande håller i sig, ungefär ett och ett halvt år sedan den uppkom. Själva bakverket kommer ursprungligen från Italien och ser ut lite som en vidöppen semla. I Japan snittar man hellre bullen från sidan (istället för rakt över) och fyller den sedan med grädde, och gärna mer därtill.

I Japan finns ingen hejd på varianter. Den kanske vanligaste varianten är att trycka i skurna frukter, så att den påminner om en tårtbit. Jordgubbar och gröna vindruvor är vanligast, men den som vill kan hitta fler innovativa sorter på caféer i Harajuku eller Yoyogi-Uehara. Listfetischisterna på Time Out har sammanställt sina favoriter här.

Brödhyllorna i japanska matvarubutiker skiljer inte på ”nyttigt” och ”onyttigt” utan blandar sött och salt, matbröd med bakverk. Ordningen kan alltså vara bulle, pizza, muffins, äggmacka och wienerbröd. Bristen på råg och en grovare brödkultur skapar denna diffusa blandning.

Japan har ingen fikakultur som i Sverige, även fast caféerna duggar tätt och kaffedrickarna är många. Förutom lunch är det ont om raster under en arbetsdag i Japan. Coronapandemin innebar dock att många började arbeta hemifrån och inte gick ut på samma klockvisa sätt som tidigare. Ett bageri i Fukuoka började då sälja in maritozzo som ett bakverk man erbjöd mellan rusningstid och lunch, alltså till ”elvakaffet”, som ett sätt att undvika folksamlingar. Detta var i april 2020, och därefter spreds trenden över hela landet.

När ett bakverk slår igenom på detta vis introduceras den på alla nivåer. Det går idag att köpa en vanlig maritozzo i plastförpackning i närmaste närbutik för cirka 15 kronor. Den säljs också på lyxhotell och i stora varuhus som märkesvara, likt en Godiva med chokladfyllning. Bakverket i sig kan framstå som aningen matigt, men som dekoration på Instagram eller i ett skyltfönster passar den förstås utmärkt.

Näst efter maritozzo kommer tunkaron (トゥんカロン), en spralligare form av macaron, det franska bakverket. Idén om tunkaron kommer ursprungligen från Sydkorea. Som fenomen betraktat har det inte slagit igenom lika brett som exempelvis tapioka, det taiwanesiska bubbelteet med geléaktiga tapiokastärkelser i botten – en vanlig take away-dryck i japanska varuhus idag.

Dryckesautomater finns överallt i Japan, både ute och inne. Ett sätt att öka interaktionen på japanska arbetsplatser såhär post-pandemi har varit installationen av denna dryckesautomat, kallad ”Chefen bjuder”, som erbjuder gratis dryck när två kollegor scannar sina ID-kort samtidigt. Över hundra företag i Tokyo avser att installera automaten i sina byggnader, på företagens egen bekostnad. Möjligen är detta ett steg mot fler pauser och en bredare fika-kultur även i det japanska kontorslandskapet. (Bilden är från Twitter #社長のおごり自販機)

I byggbranschen och andra utomhusmiljöer har dryckesautomaten alltid varit en väg till paus och gemenskap. Sällan är det gratis, men har man tur kan man stöta på en automat som säljer kaffe för 50 yen/burken (cirka 4 kr).