Kirin är det japanska ordet för giraff. Men det är också ordet för ett österländskt mytologiskt väsen som inte alls liknar en giraff. Hur blev det så?

Kirin, eller Qilin (på kinesiska), har funnits i den kinesiska kulturen under flera tusen år. Den ses som den centrala gestalten i mitten av fyra andra djur, tillika väderstreck: draken i öst, tigern i väst, fågeln i söder och sköldpaddan i norr. Själva avbildningen av Qilin har dock förändrats mycket genom åren. Ibland syns den som ett lejon och ibland som en häst.

I början av Mingdynastin (1368-1644) förde sjöfararen Zheng He med sig två giraffer från Östafrika (nuvarande Kenya). I dåtidens Kina upplevde man de ståtliga djuren som magiska, varpå de kom att liknas vid en Qilin. Porträttet av Qilin kom därefter att bli mera hjortlik, och i närliggande länder som Japan och Sydkorea kom man att förmoda de två magiska djuren som ett och samma väsen. Även i Sydkorea kallar man giraff för kirin, eller girin.

I kuststaden Fukuoka har man byggt en lyftkran som ska likna en giraff. Den är till för att glädja barnen på ett barnsjukhus alldeles intill hamnen. Färgläggningen pågår i detta nu och är tänkt att färdigställas denna månad, i februari 2022.

I Japan har man länge sett Qilin som det mäktigaste av mytologiska djur, men i Kina ser man av tradition draken och fenixfågeln (fenghuang) som mäktigare. Möjligen kan närvaron av draken göra Qilin mindre ståtlig, medan man i Japan gärna ser den mera sagolik, lik en enhörning, med oxsvans och andra kraftfulla attribut. Traditionen i både Japan och Kina lyder dock att Qilin ska vara mestadels guldfärgad, inte olik en giraff. Ett företag som gjorde slag i saken var ölbryggeriet Kirin, som funnits sedan 1888. Sedan 2006 äger man också delar av det kinesiska bryggeriet Hangzhou Qiandaohu.

Den klassiska loggan för Kirin påminner kanske allra mest om en drakhäst, men delar alltså namn med en giraff. Kirin Ichiban säljs på Systembolaget.

I sann Public Service-anda ska sägas att Kirin bara är ett av många ölmärken i Japan. Vanligast är Asahi, som under coronapandemin satsade på en helt ny produkt som skulle likna den typiska fatölen som säljs på barer och restauranger. Burken (nedan till vänster) säljs med en större flärp så att man kan öppna hela locket på burken, varpå hela ytan täcks av vitt skum. Försäljningen av dessa ”färskvaror” skedde med anledning av att barer och restauranger under perioder hade försäljningsstopp på alkohol under pandemin.

Billigast öl i Japan hittar man faktiskt på apoteket. Top Value-burkarna (Barreal) till höger kostar 9 kr/50 cl respektive 6 kr/33 cl. Lågt pris innebär i regel låg andel malt. I Japan kallas det för happoshu och klassas inte som ”riktig” öl i klass med Asahi Super Dry eller Kirin Ichiban (cirka 16 kr/33 cl). Bäst öl bland premiumprodukter har Sapporo och Yebisu.

Kina är idag världens största ölproducent, men långtifrån världens största ölkonsument (sett per capita). De främsta ölkonsumenterna hittar man i Europa, men även Japan dricker förhållandevis mycket öl. Färsk öl (nama) är standarddryck bland kollegor efter en dag på jobbet, men det går lika bra att beställa Highball (whiskey blandat med sodavatten). Bland unga är det mycket shochu som gäller. Flaskor av den typ man ofta ser i koreanska TV-serier (där det kallas för soju) skyltar gärna alkoholförsäljningen på lågpriskedjor som Don Quijote. Blandade drycker med shochu kallas för chuhai och finns i en uppsjö av varianter, varav citronsmak är vanligast. För många utbytesstudenter i Japan brukar den starkare varianten (9%) ge en omedelbar kick – ett par snäpp över vanlig alkoläsk.

Även Coca-Cola säljer sprit i Japan. Det sker exklusivt under varumärket Kodawari Lemon Sour. Det är alltså shochu blandat med sodavatten och citron, som säljs i tre varianter: honungsmak (3%), bara citron (5%) och salt citron (7%). Shochu innehåller färre kalorier, och har även en del medicinska fördelar – då det sägs producera enzymer som bryter ner blodkroppar och förhindrar hjärt- och kärlsjukdomar – vilket är en anledning till dess popularitet bland yngre generationer. Till skillnad från risvin (sake) finns även fler sätt att producera shochu på, däribland genom sötpotatis och bovete.