Masaru har en egen Wikipedia-sida på japanska. Den gör gällande att hunden föddes den 15 februari 2018 i prefekturen Akita. Husse heter Alina Zagitova. Den ryska konståkerskan hade inför OS i Pyeongchang åkt på träningsläger i Japan där hon fick upp ögonen för landets Akita-hundar. Hon önskade sig då en hund efter OS, förutsatt att mästerskapet blev lyckat. Det blev guld.

Zagitova tilldelades Masaru av en grupp hundskötare i Akita via den japanska regeringen, som en ”symbol för expanderande band mellan Japan och Ryssland”. Då Akita-hunden är exklusiv för Japan fungerar de lite som Kinas ”pandadiplomati”. Även Rysslands president Vladimir Putin har en Akita-hund, idag är den stor som en björn. Den tilldelades honom 2012 som tack för Rysslands bidrag till Japan efter jordbävningen och tsunamin 2011. I gengäld fick guvernören i Akita, Norihisa Satake, en sibirisk katt.

Putins fullvuxna hund heter Yume, som betyder ”dröm”. 2016 tackade han dock nej till en ny gåva från Japan – en partner till Yume. Japansk media spekulerade i om detta var ett tecken på hårdare retorik från Kreml, men röster inifrån Ryssland vittnade om mer praktiska skäl. Putin ville helt enkelt inte att Yume skulle bilda familj. (Bildkälla: Kremlin.ru)

Japan och Ryssland har ett komplext förhållande som bygger på en annan slags respekt än den mellan Japan och dess alliansvänner. Samurajsonen Kakuzo Okakura skriver i Boken om te (1906) att ”Den kristna missionären kom för att ge någonting, inte för att ta emot…”, men ”Om Ryssland hade värdigats lära känna Japan bättre så hade vi besparats blodiga krigsscener i början av 1900-talet”. Den kroatiska författaren Dubravka Ugrešic skriver i sin bok Räven (2017) att ”… japanerna alltid visat ett mycket större kulturellt intresse för Ryssland än vad Ryssland någonsin visat för Japan.” Men i film och teori fann regissören Sergej Eisenstein sin inspiration via det japanska skriftspråket.

Vad konflikten berör idag rent specifikt handlar till stor del om situationen runt ögruppen Kurilerna. De femtiotalet öar som ligger mellan Hokkaido och Kamtjatka vill Ryssland inte bara kontrollera utan utveckla ännu mer, men Japan menar att de sydligaste öarna är deras. Just på de sydligaste öarna finns ett rikare djur- och växtliv, och såklart mycket därifrån att utvinna. Så sent som i somras blossade nya diplomatiska strider upp. Putin har planer för Kurilerna som vida övergår den kompromiss som Japan vill få till. Ännu finns inget fredsavtal, och i detta fall hjälper nog inga hundar till.

Större bild på Zagitova i samband med att hon tilldelades Masaru. Till höger om de två syns dåvarande premiärminister Shinzo Abe och hans fru, Akie. Paret Abe har inga barn, men i nära 20 år hade de en tax, Roi, som avled ifjol. Abe-familjen har nu en ny hund, Ron, som också det är en tax. (Bildkälla: kantei.go.jp)

Akita är inte den enda hundras i Japan som är döpt efter en plats. Det finns spetshundar som kallas för Hokkaido och Shikoku, två av landets huvudöar. En vanligare spetshund som man ser mer av runt Tokyo är Shiba, en hund sprungen inte långt ifrån Akita, men som har flyttat runt lite här och var genom åren. Historiskt användes många hundar som jakthundar, och efter andra världskriget blev många hybrider. I fallet Akita handlar det om en korsning med schäfer. Den kanske mest kända Akita-hunden, Hachiko, ser alltså annorlunda ut gentemot vad en Akita gör idag. I USA skiljer man heller inte på Akita och ”American Akita”, varför det är lätt att göra film om Hachiko på Rhode Island lika gärna som i Tokyo.

Hackiko står som staty utanför Shibuya station i Tokyo. Det var här som hunden väntade på sin husse, Hidesaburo Ueno, i hela nio år efter husses död. Berättelsen om Hachiko (född 1923) blev långfilm med Richard Gere (2009), regisserad av Lasse Hallström.

Alina Zagitova är så glad i sin Masaru att hon nyligen besökte Japan igen för att studera Akita-hundarna närmare. Där fick hon träffa Masarus syskon, Shodai, och stifta bekantskap med hundarnas reservat i Akita. Det hela skedde alltså utan politisk inblandning. Inte heller skedde det för att Zagitova skulle samla på sig lycka inför stundande mästerskap. För till OS i Peking kvalade den forna världsettan inte in.