渋野 日向子
Shibuno Hinako
Hinako Shibuno går under smeknamnet Shibuko, men har på engelska gjort sig mer känd som The Smiling Cinderella (”den leende askungen”). Här finns en viss koppling till en tidigare profil inom japansk golf, Ryo Ishikawa, som slog igenom i Japan under smeknamnet Hanikami Oji (”den blygsamme prinsen”). Hans gloria har dock falnat på sistone och herrgolfen domineras idag av ett aningen mer anonymt namn, Hideki Matsuyama. Det följer sig naturligt att golfen behöver sina profiler för att engagera mer som TV-sport, och i Shibuno har man verkligen hittat någon som kan fylla den rollen.
Varför detta smeknamn på Shibuno? Ja, förutom att hon är en av Japans bästa golfare så har hon gjort sig särskilt populär genom att ständigt bjuda på ett leende på läpparna. Vissa kan få för sig att det rör sig om ett tics, att hon illa tvunget måste le varje gång hon slår en boll mot fairway eller vandrar upp mot green, eller möjligen att det är en utstuderad taktik för att få strålkastarna på sig eller psyka sina motståndare, vars ansiktsuttryck (särskilt bland yngre kollegor) ofta utmärker sig som stränga och obevekliga. Det förefaller dock snarare som att Shibuno bara är en genuint glad person som tycker om att spela golf.
Hennes mamma är gammal spjutkastare och hennes pappa kastade diskus, så uppenbarligen finns det sving i armarna och ett medfött intresse för idrott och tävlan. Som ung var hon också lovande i softboll, men i mitten av tonåren tog golfen överhanden och hon vann flera juniortävlingar runt födelseorten Okayama. 2019 deltog hon i British Open för första gången, 20 år gammal. Det var dessutom hennes första turnering utanför Japan, någonsin – och hon vann den med 18 slag under par. Shibuno är blott den andra japanskan att vinna British Open, efter Hisako Higuchi (1977). Hennes till synes lättsamma sätt att ta sig an en av Europas anrikaste turneringar tog golfvärlden med storm. Golfjournalisten Randall Mell skrev: ”Vi kanske måste gå tillbaka 55 år till när Julie Andrews dök ner från himlen som Mary Poppins för att hitta en entré lika förtrollande som denna”. Den som har följt golf på svenska via Göran Zachrisson vet att golfjournalister av tradition brukar vara varsamma med orden.
Efter Annika Sörenstam har damgolfen mestadels dominerats av unga koreanskor. Efter Inbee Park (sju majors) har den senaste tidens världsrankinglista toppats av Sei Young Kim och Jin Young Ko (två majors vardera). Mer än en tredjedel av världens 100 bästa golfare kommer från Sydkorea, nästan tredubbelt så många jämfört med när Sörenstam toppade listan i början på 2000-talet. Antalet svenskor och japanskor på 100-listan har däremot halverats, där framförallt Sverige har hamnat långtifrån toppen. I fallet Japan finns dock en teknisk förklaring. Man insåg nämligen att japanska golfare var alldeles för högt rankade sett till att de, likt Shibuno, inledde sina karriärer genom att tävla enbart i Japan och inte deltog i internationella turneringar. Konkurrensen på dagens rankinglista torde därför vara mer representativ för vart Japan egentligen står (fem golfare per 5 april 2021 är rankade topp 50).
Som fritidssysselsättning har golfen växt explosionsartat i Japan de senaste åren. I jämförelse med Sverige finns dock inte lika mycket skog och mark eller öppna fält för en stadsbo, vilket föranleder en del kreativa kompromisser på begränsat utrymme. En syn som märks idag som inte märktes lika mycket tidigare är de stora anläggningar klädda i gröna nätinhängnader (där folk kan träna sina svingar) utspridda i Tokyo med omnejd. Det finns även de som rustar upp nätburar på hustaken (då många hus har platta tak istället för sluttande), medan höginkomstagare kan sätta upp sin egen lilla golfanläggning i sin trädgård. En fördel med centrala Japan brukar vara den långa vackra hösten och den i storstäder förhållandevis milda vintern, vilket gör att man kan spela golf större delen av året utan att behöva resa långväga bort.
.Tokyo 