Tomokazu Harimoto började spela pingis redan som tvååring. Båda hans föräldrar är forna bordtennisspelare och lärde honom hantera ett racket före han kunde hantera ett par ätpinnar. Sex år gammal gjorde han debut i de japanska ungdomsmästerskapen och vann sedan alla mästerskap vartenda år i grundskolan (första till sjätte klass). Han har i många år beskrivits som en supertalang och är just nu rankad 5:a i världen, bakom Lin Gaoyuan, Ma Long, Xu Xin och Fan Zhendong – alla från Kina.
Till saken hör att Harimoto själv har ett ursprung som kines. Hans födelsenamn är Zhang Zhihe, vilket på kinesiska (張 智和) blir närmast identiskt med hans japanska namn (張本 智和). Både mamma (Zhang Ling) och pappa (Zhang Yu) kommer från Sichuan-provinsen i centrala Kina, men flyttade senare till Sendai i norra Japan där Zhihe (alltså Tomokazu) växte upp. Han antog sitt nya namn och blev japansk medborgare först 2014. Året efter blev han den yngsta bordtennisspelaren någonsin att kvala in till en tävling på världstouren – där fick han möta den forna landsmannen och världstrean Ma Long. Samma höst åkte han till Erikdalshallen i Stockholm och deltog i Swedish Open – 12 år gammal.
Det var SVT:s Staffan Lindeborg som en gång refererade en match mellan Sverige och Kina (lagfinalen i bordtennis-VM i Dortmund 1989) och förkunnade att Sverige hade ”rivit den kinesiska muren”. På den tiden var Kina nästan omöjliga att slå (likt Sovjetunionen i hockey), men Sverige hade en mycket framgångsrik period inpå 90-talet och inte minst J-O Waldner blev en stor stjärna i Kina. Idag finns inte samma konkurrens från Sveriges sida – Kina dominerar återigen – men det finns möjligen en liten uppstickare i Japan, som förutom Harimoto också har Mima Ito på damsidan – i skrivande stund rankad 3:a i världen, mellan sex kinesiskor.
Vanligt när svenska bordtennisspelare vinner en poäng är att knyta näven och utbrista ett kort och häftigt JA! Harimoto har gjort sig känd sig genom att skrika CHOREEEI när han vinner. Det är en slags förvrängd form av uttrycket YOSH som betyder typ Yes eller Let’s go! (kanske mest likt det spanska Vamos!) Nedan följer en utvecklingskurva för uttrycket:

Tränare över 50 år anses fortfarande använda uttrycket YOSH (ヨシ) eller YOSHA (ヨッシャー) från 1960-talet. Sedan sker en spretig utveckling där YO (ヨー) och SHA (シャー) går skilda vägar, vilket så småningom leder till blandade uttryck som SHO (ショー) och SHEI (シェイ), varav det sistnämnda bara används av framtidshoppet Hina Hayata (早田ひな). Just CHOREI (チョレイ) beskrivs som ett uttryck dominerande bland pojkar 10 till 20 år.
Man glömmer lätt att Harimoto bara är ett barn. Han studerar just nu andra året på gymnasiet och fyller 18 år senare i sommar. Att OS sköts på framtiden torde spela honom i händerna, men frågan är om han är gammal nog för att bräcka den kinesiska muren på allvar.