Originaltitel: 独り舞 Hitorimai (2018)

Engelsk titel: Solo Dance (2022)

Li Kotomi (övers. Arthur Reiji Morris)

World Editions (256 sidor)

Li Kotomi heter också Li Qinfeng, men har Li Kotomi som författarnamn. Hon är född och uppvuxen på Taiwan, men flyttade till Japan 2013 och skriver omväxlande på kinesiska och japanska. Hennes bok Higanbana ga saku shima (”de röda tempelliljornas ö”) belönades med det prestigefyllda Akutagawapriset 2021.

Döden har en central roll i debutboken Solo Dance, på ett både sökande och spökande vis. Huvudkaraktärens barndomsvän och kärlek, Danchen, går bort samtidigt som jordbävningen i Chichi, 1999. Tanken på vännen skapar ett ljus i hennes liv som hon bestämmer sig för att kämpa för: ”en dag kommer jag att minnas, din berättelse som slutade innan den började”.

Med kärleken till Danchen kom också kärleken till litteraturen, och genom författare som Osamu Dazai, Haruki Murakami och översättaren Lin Wenyue tog hon sig till Japan. I gaydistriktet 2-chome i Shinjuku, centrala Tokyo, möter hon nya och gamla bekantskaper, japanska och taiwanesiska vänner.

Boken pendlar mellan nutid och dåtid innan den från andra halvan rusar fram. Som student funderar hon på om tankarna på döden kom till henne snabbare i och med att hon inte såg det där ”vanliga” framför sig. Giftermål, barn m.m. Samtidigt hade hon flickvän och Taiwan skulle inpå millennieskiftet hålla i Asiens största gayparad, dock inte utan komplikationer. En vägledande tanke blir att stigmatiseringen kring hennes sexualitet har lett till alla dessa missöden.

Japansk litteratur kan gärna hysa spår av HBTQ, men självutnämnda böcker på detta vis är mindre vanligt. Det finns heller inte samma inslag av politisk kamp som Kotomi ger uttryck för. Här blandas psykisk ohälsa med både samhällsutveckling och personliga erfarenheter. Universitetsvärldens ideologiska diskussioner vävs samman med omvärldens regnbågsparader, på ett sätt som många västerländska läsare förmodligen är vana vid.

Blandningen mellan japanska och kinesiska referenser är en annan styrka i Solo Dance. Här nämns författarna Qiu Miaojin och Sanmao ihop med Akutagawa, Dazai och Mishima (alla med självmord gemensamt). Kotomi nämner även Kaho Nakayama, en öppet lesbisk författare som förvisso drar sig för uttrycket ”lesbisk författare”. En törnfågel ska också spela roll i denna bok, med legenden som säger att en fågel endast sjunger en gång i sitt liv – men då sjunger vackrare än någon annan fågel på jorden.