Yukio Mishima (1925-1970) levde ett liv som ingen annan. Här är ett axplock av händelser: På 50-talet uppvaktade han Michiko Shoda innan denne gifte sig med kejsare Akihito och blev Japans kejsarinna. Mishima själv var homosexuell, men också patriotist. Han tyckte kejsarfamiljen föll för tabloiderna och tappade i värdighet. Han ville återupprätta den japanska självkänslan och betraktades för detta som högerextrem, såpass att Svenska Akademien inte ville ge honom Nobelpriset i litteratur som de övervägt. 1970 begick han sedan seppuku (självmord) efter ett utbuat tal på de japanska självstyrkornas högkvarter i Tokyo. Knappt någon hörde vad han sade, men mot slutet skall han ha sagt: Länge leve kejsaren!

Scener ur hans liv syntes både plågsamma och ovärdiga. Mot slutet av sitt liv blev han föremål för parodi. Studenter tyckte inte om honom, kallade honom för ”modernismens gorilla”. Ändå skrev han delikat, vackert och övertygande. Vill man så går han djupt. Själv tyckte Mishima att djup var banalt. Han byggde muskler och sträckte sig mot något mera gränsöverskridande. I luften från ett jaktplan såg han hur ytterligheterna slöt sig med varandra, kroppen och sinnet. På jorden var människan tyngd av gravitationskraft, men i himlen var han klartänkt. Och därutöver fanns ju rymden.

Kanske var det därför han betraktade Utsukushii Hoshi (Den vackra stjärnan) som sitt bästa verk? Istället för en djupdykning – ett rymdepos? Ändå är detta inget rymdäventyr i litterär mening, utan en spegelbild vänd mot verkligheten. Handlingen utspelar sig på jorden, och referenserna är hämtade från verkligheten. 1962 stod Kubakrisen för dörren, och ett kärnvapenkrig var nära förestående. ”(Sovjetunionen) är på väg att begå ett avskyvärt brott som kommer att förstöra harmonin i universum” – är alltså ett citat från boken och inget annat.

Bokens handling kretsar kring Juichiro, en lite äldre version av Mishima själv. Han föreställer sig världen som en sax; öppen som en solfjäder rymmer den både berg, sjöar, städer och hav, men kan närsomhelst klippas sönder. Det finns ingen symmetri i världen, och det gäckar honom, ända tills han förnimmer ett flygande tefat – och förstår den universella sanningen. Den vackra stjärnan är alltså jorden, men endast från en utomjordings synvinkel. Så Juichiro blir av uppfattningen att tefatet fört honom hit från Mars, hans fru från Jupiter, dotter från Venus och sonen från Merkurius. Från dessa planeter kan familjen närma sig människorna utan samvetskval, och kanske rädda mänskligheten från den förödande atombomben.

2017 blev Den vackra stjärnan långfilm med Lily Franky i huvudrollen, men detta är alltså första gången boken översätts till engelska. Faktum är att när det begav sig tackade Donald Keene, känd översättare av japansk litteratur, nej till att översätta boken. Han tyckte den var dålig. Så boken översattes bara till två språk: svenska och kinesiska. Till svenska översattes Den vackra stjärnan av Erik Sundström, men boken är idag en raritet och syns inte att köpa överallt. Hellre finns den att låna på biblioteket.

Mishimas liv i bilder:

Med Shintaro Ishihara, senare Tokyos guvernör (1999-2012), i Ginza, 1956.

Bakom kejsarinnan Michiko fem år efter hennes giftermål med kejsaren, 1964.

Med Yasunari Kawabata efter att denne fått Nobelpriset i litteratur och inte han själv, 1968.

I debatt med vänsterrörelsen Todai Zenkyoto som ockuperat Todai-universitetets campus i Tokyo, 1969.

Året senare skulle han själv bli ockupant då han stormade försvarsmaktens högkvarter, 1970.

***

Tre böcker av Mishima om man aldrig läst Mishima:

• Sjömannen som föll i onåd hos havet
• Den gyllene paviljongens tempel
• Sol och stål