David Bowie älskade Japan mer än många andra. Bland världsartister är det få som omfamnade den japanska kulturen så mycket som honom.

Bowie hade många stränga på sin lyra, men det mest ikoniska porträttet av honom torde vara Ziggy Stardust, hans alter-ego och scenpersona inspirerad av kabuki-teater, ofta designad av Kansai Yamamoto och fotograferad av Masayoshi Sugita. Tillsammans med stylisten Yacco Takahashi beskrivs de i WOWOW-dokumentären ”David Bowies älskade Kyoto” som tre japaner som kom att skapa en ny ”David Bowie”.

Bowie besökte Japan många gånger på 70 och 80-talet, först och främst i samband med konserter. Men bakom glamrocken sökte han också något annat och fann där Kyoto. Det sägs att han grät första gången han besökte Shoden-ji för första gången (1979). Den lite ironiska kontentan blev att han skulle spela in en reklamfilm vid templet året senare. Låten Crystal Japan, som tonsätter reklamfilmen för shochu-drycken Crystal Jun Rock, skulle egentligen varit med på albumet Scary Monsters (and Super Creeps), men släpptes istället som singel i Japan (1980).

Utsiken från Shoden-ji är magnifik, med Hiei-berget strax till vänster och ett (förvisso överblommat) körsbärsträd till höger. Det är oklart om Bowie kunde höra ljudet av svingande golfklubbor från en golfbana cirka 500 meter därifrån. Templet uppfördes 1282, men golfbanan långt senare. Stenträdgården kallas Shishi-no-ko Watashi och är en så kallad ”karesansui”, med trädbuskar i ordningen 7-5-3, sett från höger. (Bilden är från våren 2022)

Ett annat tempel som satte avtryck på Bowie var Saiho-ji (Kokedera), en mossträdgård av numera exklusiva mått (3000 yen i inträde och förhandsbokning är det som gäller). Låten Moss Garden figurar på albumet Heroes (1977). Heroes följer efter albumet Low (1977) som en plötslig glädjeyttring inför livet. Turnén som följde skulle också bli hans första drogfria på många år. Att Kyoto spelade roll i denna pånyttfödelse är tydligt. Bowie hade förvisso alltid varit intresserad av buddhism, men i Japan fann han något som balanserade mellan uråldriga, religiösa aspekter och moderna tider.

Bowie befann sig i en helt annan sandlåda när han dök upp i filmen Merry Christmas Mr. Lawrence (1983), regisserad av Nagisa Oshima. Filmen tog honom, Bowie och musikproducenten Ryuichi Sakamoto till filmfestivalen i Cannes. Men någon guldpalm blev det inte.

Bowie och hans fru Iman firade sin smekmånad på Tawaraya Ryokan i Kyoto (1992). Paret firade sin smekmånad på fler ställen, däribland på Bali där Bowie fick sin aska utspridd efter sin död (2016). (Bilden är från våren 2022)

En annan stad som inspirerade Bowie mycket var förstås Berlin, vilket dels utgör den så kallade Berlintrilogin med albumen Low, Heroes och Lodger, som senare blev huvudscen för minnesbilderna i comeback-singeln Where are we now? (2013). Kanske var relationen till Kyoto mera avlägsen. Men så var det också ett medvetet drag av Bowie att inte låta Japan komma närmare inpå honom. I intervjuer gav han nämligen uttryck för farhågan att han skulle försvinna i Zen helt och hållet. Det vill säga att österlandet skulle suga bläcket ur hans penna och hans förmåga att skapa konst och musik.

Så han förhöll sig mera som en gäst, kommersiellt gångbar och ständigt nyfiken på vad som skedde i landet han tyckte så mycket om.