På svenska i år kan vi läsa nya böcker av bland andra Mieko Kawakami och Sayaka Murata. I Yukiko Motoya finns en annan erkänd författare som kanske får en bok översatt till svenska någon gång i framtiden.

Motoya, ska sägas, finns dock redan på svenska – i ytterst liten omfattning. Svenska Granta har en samling kortnoveller (finns som e-bok på de flesta streamingtjänster) där Motoyas ”Varför jag fnissar varje gång jag ser en picknickfilt” finns med. Den handlar om en dam i en provhytt som aldrig lämnar hytten.

Motoya har samlat denna egensinniga berättelse och ett flertal andra i en egen novellsamling på engelska som går under namnet The Lonesome Bodybuilder. Den första berättelsen handlar om en fru som bestämmer sig för att bli kroppsbyggare. Vidare handlar det ofta om relationer mellan män och kvinnor, eller i vissa fall relationer mellan kvinnor och kvinnor.

Vissa berättelser i denna novellsamling engagerar mer än andra. Det är bitvis knäppt, i sin korta form drastiskt och lite plumpt. Sayaka Murata är udda på ett annat sätt, i utdragen form mera finkänslig, medan Mieko Kawakami känns mera vuxen och allvarlig. På recensionsspråk vill det gärna betraktas som feministisk litteratur, och det finns säkert en rosa tråd mellan novellerna i The Lonesome Bodybuilder.

Motoya är född nära Hakusan (”det vita berget”) i prefekturen Ishikawa. Hon har även skrivit och regisserat teaterpjäser. En av dessa pjäser hette Ranbo to Taiki som 2010 blev filmen ”Vengeance Can Wait” med Tadanobu Asano i huvudrollen. Variationerna hos Motoyas författarskap är därför stora, och det finns mycket kvar att upptäcka.

Vi lämnar denna recension med ett förord av Hiromi Kawakami, som till The Lonesome Bodybuilder skriver: ”För mig handlar glädjen i att läsa inte om att analysera den, utan om att känna den i kroppen. Ur det perspektivet tillfredsställer hon (Motoya) de finkänsliga organ som dikterar mitt bokläsande.”