Makoto Shinkai är tillbaka med en ny film. Det har inte undgått någon här i Japan för marknadsföringen har varit massiv under hösten. Stadigt har regissör Shinkai, film efter film, höjt sig som det kanske största namnet inom japansk anime efter Hayao Miyazaki. Uppmärksamheten brukar varvas mellan honom och Mamoru Hosoda, två jämnåriga regissörer som på varsitt håll utforskar olika världar. Om Hosoda, i sin värld, fokuserar mer på det digitala så har Shinkai fokuserat mer på klimatet, och medan Hosoda har fokuserat mer på familjeband så har Shinkai fokuserat mer på det klassiska: en flicka och en pojke, tonårskänslor och romantik för en mer vuxen publik.

Kotonoha no niwa (Garden of Woods) var en pärla – såhär nästan tio år efter filmen lever den fortfarande kvar i ens medvetande. Och sedan kom förstås Kimi no na wa (Your Name) 2016 – en internationell succé som gav svenska röster på svenska biografer. Framgångarna fortsatte därefter med Tenki no Ko (Weathering with You) som blev Japans bidrag till Oscarsgalan 2020.

Vad som lyfte Your Name liksom Weathering with You till nya höjder var framförallt musiken av Radwimps, som gör musiken även till denna film, Suzume no Tojimari. Musiken har, enligt regissör Shinkai själv, en dragningskraft som får publiken till biosalongerna istället för att se filmen hemma. Ledmotivet ”Suzume”, som hörs i trailern nedan, sjöngs in av Toaka – en ny artist som bandet upptäckte på TikTok.

Suzume kan betyda pilfink – en vanlig fågel i japanska parker. Det är också namnet på tonårsflickan i filmen, som via den hårfagre Sota går igenom en ”dörr av katastrofer”. För att stoppa katastroferna måste de låsa dörren med en nyckel, ett uppdrag svårare än trott. Dörrarna och olyckorna visar sig vara fler, så Suzume och Sota – som nu av en illvillig katt har förvandlats till en trebent stol – beger sig ut på en resa från ön Kyushu i sydväst till huvudön Honshu i nordost.

Filmen vilar på minnet av jordbävningskatastrofen och tsunamin i Japan 2011, ett tungt tema som inte får någon riktig tyngd förrän i slutet. För resan fram till finalen är i mångt och mycket ganska lättsam, rolig och i bästa fall spontan, förstärkt av den familjära känslan av landet och människor som vill ställa upp för Suzume. Musiken, animationen och, faktiskt, produktplaceringen väger ofta tyngre än själva berättelsen.

Förutom Radwimps får man i filmen även lyssna till Yumi Arai, även kallad Yumi Matsutoya eller Yuumin, och hennes låt Rouge no Dengon från Kikis Expressbud. Yuumin firade nyligen 50 år som artist, vilket även det har uppmärksammats i Japan under hösten. Mycket i Suzume tycks vilja göra reklam för något annat än sig självt, och ibland kan man känna att Makoto Shinkai bara äger själva den visuella delen av filmen – förvisso den starkaste delen.

Det ska bli intressant att se vart Shinkai tar vägen efter detta. För nu har han tre filmer i rad använt sig av samma koncept, samma typer av karaktärer och samma typ av musik – kan han fortsätta i all evighet utan att det blir tradigt? Eller är det såhär han vill fortsätta dra publiken till biosalongerna? Onekligen har det fungerat denna gång, för initialt visar siffrorna på en biosuccé.

Suzume no Tojimari gick upp på biograferna i Japan den 11 november. Någon gång nästa år går filmen upp på biograferna även i Sverige. Tills vidare kan man se en trailer nedan.