Spark inleds i den lätt sömniga kurorten Atami, söder om Tokyo. Tokunaga och hans kompanjon Yamashita är mitt uppe i ett sketchnummer när raketer smäller av bakom scenen och publiken lämnar dem därhän. När fyrverkerierna lagt sig kliver nästa duo upp på scen, varpå ena parten Kamiya river av ett nummer som Tokunaga sent ska glömma.

Spark är en berättelse om manzai, den japanska komediformen i dubbelakt (Helan och Halvan, Stefan & Krister) där båda komikerna står på scen samtidigt och konverserar med varandra, ofta i ultrarapid. Manzai har sitt ursprung i Osaka och har fått viss uppmärksamhet i väst genom inte minst humorduon Downtown (Hitoshi Matsumoto och Masatoshi Hamada). Författaren Naoki Matayoshi kommer även han ifrån Osaka och är med sitt långa hårsvall en välkänd figur i japansk TV.

Vad karaktären Kamiya representerar för Tokunaga är manzai på riktigt, så som den borde se ut när den inte finner några gränser. Kamiya är så uppe i sin egen originalitet att han inte ens märker när han kopierar andra, eftersom han, olikt Tokunaga, inte är medveten om något ramverk. Tokunaga själv kan inte frigöra sig från sin kontext (vad som gör manzai populärt), eller för den delen sin andra hälft, Yamashita, som helst bara vill repetera med honom när de har ett gig på gång. (”Det var nätterna då jag höll på att tappa bort mig själv som jag ville se Kamiya allra mest.”)

Hibana: Spark finns som TV-serie på Netflix (10 avsnitt) och det går att fråga sig varför någon borde läsa boken när man ändå kan se TV-serien – i synnerhet när temat är japansk komedi och skämten lämpar sig bättre med ljud och bild. För egen del var jag mer intresserad av att läsa om Kichijoji (där jag har bott), en förort till Tokyo där stora delar av handlingen utspelar sig. Tokunaga och Kamiya vistas mycket runt Inokashiraparken och hittar sitt favoritcafé, Musashino Coffee, på vägen dit och därifrån. I TV-serien spelas caféägaren av Kaori Kobayashi, som även syns som barägare i Midnight Diner: Tokyo Stories (som också finns på Netflix).

Det visar sig dock att Spark som bok inte tillför mycket mer än vad serien redan ger (även fast översättaren Alison Watts förtjänar en eloge som gjort denna ”humorbok” läsbar på engelska). På Netflix kan man dessutom (tror jag) få undertexter på svenska.